Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2020)
>>


Alien

Har irrat upp och ner efter dessa gator länge nu. Men med tiden har jag faktiskt lärt att uppskatta den här staden. Även om jag inte hör hit så har jag ändå kunnat kalla det hem.
Valde ett annat cafe idag. Latten var riktigt lyckad med smak av vit choklad, men kanske inte klientet var mitt riktigt.
Satte mig vid ett bord för två och fällde upp datorn. Några oviktiga mail och det vanliga på fejjan.
Jag blev sittandes med fingrarna över knapparna, visste inte vad jag skulle gå in på. Allt kändes på något vis oviktigt.
Min blick vandrade mot fönstret, tittade på alla människor som gick förbi. Höstvindarna som varnade om en kall vinter. Då kände jag den, som så många gånger förut, ensamheten.

Minnesglimtar svepte förbi, tusen tankar samtidigt som la sig som pandoras ask på mitt lilla bord.
Tänkte på mina val som jag gjort genom livet. Hur skulle mitt liv se ut om jag gjort andra val?
Mina jämnåriga gamla klasskamrater på facebook skriver om sina barn, sitt nya hus, middagar och tupperwear träffar.
Jag är i min bästa fysiska form, har lärt mig mycket från mina misstag i livet. Men mina drömmar och mål som jag innerst inne har, de har alltid sett lika ut.
Jag går på mitt 31a år, och vet fortfarande inte hur, jag skall komma dit jag är på väg.

Jag skakade bort alla tankar och kom tillbaka till nuet. För kul gick jag in på mötesplatsen för att de om det fanns något spännande.
Hade fått några "ytliga" brev men inget som jag söker.
Kunde inte låta bli att falla i tankar igen. Dessa dejter, dessa krogragg, jag är inte den personen längre. Har egentligen inte varit på länge.
En låt sattes igång i bakgrunden, "Alien" med Cary Brothers.
Mina livserfarenheter, mina mål, min prioritering av vad som är viktigt, det jag söker i en livskamrat, allt detta har gjort mig till en utomjording. Det har gjort mig ensam. Hur jag än gör eller tänker så är jag annorlunda på många sätt.
För ett tag tycker jag att alla blickar är riktad på mig, känner mig som.......jag vet inte. Men det här är jag, jag kommer aldrig att ändra det.
Kanske sticker jag iväg och blir en äventyrsguide och kastar mig i berg och forsar, kanske blir jag en passionerad journalist som sätter saker på sin spets. Orädd och driven på en nya ledtråd. Kanske med min "Lois" vid sidan.
Såg klart på sista säsongen av "Smallville" igår. Känns tomt eftersom jag följt serien i 10 år. Men efter många backar och dalar, återuppståndelser, och tredje parts sabotörer, så gifte sig Clark med sin Lois och omfamnade sitt öde.

Min dator signalerar att batteriet är lågt, typiskt. Glömde att ladda det innan.
När jag ska resa mig hör jag en låttext i bakgrunden. En låt jag alltid gillat och som........jag vet inte, men just i detta nu, älskar jag låten.
Jag vet inte vilken väg som är min, men det är något jag måste finna ut på egen hand.

"And one name read, but nobody really cared
but a pretty littel girl, with a bow in her hair

I Cried

never gonna hold the hand of another guy
To young for him they told her
Waiting for the love of a travellin soldier

Our love will never end
Waiting for the soldier to come back again

Never more to be alone, when the letter said
A soldier`s coming home."

By Dixi Chicks
19 September 2011  | Kapitel 10 | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Demonen Tanglesh                                             Skaffa en gratis hemsida