Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2020)
>>


Måndag 2012-04-09 Annandag Påsk och slut på helgen..


Med risk för att jag låter som en gammal kärring så vill jag bara börja med att gnälla:

Förbaskat tråkigt väder!!!

Isande regn och snålblåst är inge kul... Jag hade spetsat på en runda i skogen med både Roy och Freja, men det ska fan till o ut o rida när regnet känns som småspik och vinden som värsta novemberdagen...
Usch och tvi vale säger jag bara...

Vill ju ha tebax solen och den goa vårvärmen... T o m fåglarna verkar ha tröttnat på Fröken Aprils nycker och hästarna kurar ihop sej i hagen...
Fast det heter ju aprilväder, så jag antar att man inte har annat att vänta...

-----------------------------------------------------------------

Innan ovanstående katastrofväder blev ett faktum klev jag och Electro med friska tag bort mot lekplatsen...

Jag påpälsad med extra tröjor, mössa samt vantar och han med sadeln och träns...

Och nu snackar vi fundersam arab!!

Vad i hela friden var det jag tryckte in i mun på honom??? han klirrade, tuggade och smakade på den lilla metallbiten han helt oförberedd fick in i sin lilla söta mun...

Sadeln bryr han sej ju inte om oavsett vad som händer och så snäll att göra iordning i stallet..
Men vad var det för grej i munnen??? Och inte gick det att spotta ut heller...

Han plockade en stund med bettet och tänkte så det knakade.. Men det var inte så mycket att be för... Med siktet inställt på lekplasten knatade vi ut över gården...

Vi började med lite allmänna lekar och han fick flytta sej framåt och bakåt och så lite sidoförflyttningar.. Och fast han var så fokuserad på det han hade i munnen så gjorde han faktiskt precis som vanligt... Och kom till o med ihåg att han skulle stanna och vända på hinkarna som används till slalomlekarna..

Jag tog tillfället i akt och gick och drog i sadeln när han stod stilla och fick vila lite.. Jag slog med stigbyglarna på båda sidorna och inte en min han gjorde... Jag slet lite mer i sadeln och drog åt alla de håll jag kom åt...
Nope, inte en reaktion

Och vid det dagset tyckte Electro att det där med bett i munnen, ja, hur svårt kan det va??
Bryt ihop och gå vidare är ju hans motto...

Jag tog en stol och ställde jämte honom och hoppade upp och ner från båda sidorna och avslutade med att sätta foten i stigbyglarna på både vänster och höger sida..
Detta gjorde jag många gånger... upp på stolen, foten i stigbygeln, drog lite i sadeln och hoppade ner... Och så lika dant från andra sidan... Upp, i med foten, rycka lite i sadeln och hoppa ner...

Vi flyttade oss en bit bort och tog ett par lastpallar till hjälp och gjorde om proceduren igen.. upp, lite ryck i sadeln och hoppa ner... på båda sidorna naturligtvis..

Och på väg tillbaka till stallet hittade vi en kärra som kom till pass... Upp med foten, rycka lite i sadeln och så hoppa ner... likadant på båda sidor...

Det kanske verkar konstigt det jag gör, men jag vill att allt ska gå säkert till.. Jag är oftast själv när jag leker med mina hästar så jag får ta lite extra tid innan jag huvudstupa slänger mej upp på en unghäst... Och på detta sätt känner jag att vi kompenserar bristen på medhjälpare...

Mycket nöjd med min lilla häst for vi i flygande trav bort till hagen och han fick rusa ut till kompisarna och berätta om sitt äventyr...

Jag hade väldigt bråttom in, för nu var det riktigt råkallt och jag var stelfrusen in i märgen... Nästa gång ska långkallingarna på igen... ;)

-----------------------------------------------------------

Nu sitter jag här och tittar på regnet som strilar ner för köksfönstret... Ute är det fortfarande iskallt och ruggigt men det är skönt här inne i värmen och det är gott att veta att jag inte behöver gå ut igen...

Tankarna far runt lite i skallen och jag letar efter en öppningsrad så jag kan få skiten på pränt...

Men det är väl ganska typiskt, eller hur??
När man väl har något viktigt att berätta eller tankar man funderat på, ja då ska det vara helt tomt på ord.. Då är det svårt att få till det så det blir vettigt...

Jag skulle ju rakt upp och ner bara kunna tömma skallen, men det funkar ju inte så... Vill man förmedla något som betyder det där lilla extra så vill i alla fall jag gör det rätt.

Ni som känner mej sen tidigare vet att jag levt ett ganska tufft liv. Drabbad av en skada sen barnsben och därtill en kronisk sjukdom har det bitvis varit allt annat än en dans på rosor..

Jag har varit utsatt för både det ena och det andra och för varje fall har det blivit allt mer svårt att resa mej upp igen... Jag har betalat ett väldigt högt pris många gånger bara för att få sinnesfrid och segern har alldeles för sällan varit min...

Men likt Thorsten Flinks textrad så har jag rest mej om och om igen... en del kallar det för styrka.. Jag kallar det en ofrivillig överlevnadsförmåga jag inte alla gånger varit beredd på.

Så när jag äntligen hittade "hem" i form av kärleken till Jörgen så visste jag att jag lämnat de stora svårigheterna bakom mej. Hans styrka, trygghet och kärlek har hjälpt mej blicka framåt och se värdet i mej själv. Jörgen är den ende peson jag någonsin känt jag fullt ut kan lita på.

Det liv jag lever idag vet jag är få förunnat. Jag har möjligheten att göra det jag älskar mest och detta tillsammans med en man som jag älskar över allt annat. Och tro inte annat än att jag är medveten om min obeskrivliga tur över cupidos försyn och djupt tacksam. Men hästar och livet på landet eller inte, det finns inget i denna värld som är värt nåt utan Jörgen. Ingenting.

Ni som känner mej sen tidigare ni vet vad jag har bakom mej... hur kan det då vara fel??
Varför kan man inte bara få vara lycklig??? Varför ska det finnas avundsjuka och missunnsamhet??
Vilka är Ni att döma mej för det jag har idag?? Vilka är Ni att ifrågasätta min rätt till min liv??

Innan Du kritiserar mej, innan Du baktalar mej och innan Du anklagar mej för att bara vara jag:


Gå ett par mil i mina skor jag använde för några år sen... Först därefter har Du rätten att tycka att jag inte förtjänar mitt liv, min kärlek och min glädje över att få göra det jag önskar...

Fram till dess hoppa jag att Ni finner ro i Er själ och att Ni hittar det Ni söker... för att drivas av avundsjuka och missunnsamhet är slöseri med tid och energi och förvandlar alla som drabbas av den till bittra individer helt utan eget liv...

Ha en skön måndagskväll o va rädda om er

vi hörs en annan dag

kram
/G








       
9 April 2012  | April 2012 | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida