Jag har tänkt på en sak. Vissa saker borde man låta vara. Trots att allt man vill är att göra någonting. Om jag ser en ros som är på väg att slå ut, så vill jag peta. Jag petar på den, trycker in fingret bland bladen och drar gärna lite. Så blomman slår ut lite fortare än vad den hade gjort annars. Det är ju bara dumt. Det blir ju inte bättre för det, det ser ju bara konstigt ut. Samma sak är det med rimfrost. Eller snö. Det ligger så vackert och allt är så stilla, så jag går dit. Man vill vara där det är vackert. Men ibland kanske det är bättre att se det genom fönstret. Låta det vara och tycka det är fint. Inte vara så ego.