1:a placeringen i går blev helt enkelt för mycket för oss. Jag blev så in i vassen  koktrött att jag inte hittade ord för att berätta om helgens bravader. Men detta kommer nog under kvällen

Måndag den 1 juni

Jaha då har man smält detta lite grand. När jag kom hem igår så var jag som jag skrev, väldigt trött. Jag trodde inte de var så farligt. Men i morse sov jag över 1,5 tim innan jag kom till liv. Måste varit all spänning och alla intryck som påverkade mig på detta viset.

Nu till tävlingen. Jag har tyvärr blivit snuvad på mitt protokoll från tävlingen (de hade inte någon kopiator i huset, så jag får mitt protokoll skickat till mig senare). Så poängen i helhet kommer lite senare.

Lydnaden (74 p totalt ) gick väl så där, Zingo var inte riktigt van vid att ha så mycket grejor som jag hade runt mig. Han var väldigt pigg och lite hoppig?! Vilket han sällan är annars. Pigg men inte så här. Planen var en grusplan, något ojämn och lite som man inte kanske är van vid annars. Tror inte Zingo störde sig så mycket på detta  iaf.

Krypet nollade vi, det är enda siffran jag minns. Var nog för många dk:n där.

Stegen tror jag att jag fick en 7:a på. Vi måste träna mera på denna. Nu stod den nog inte så bra (tycker jag iaf) men men...träna mera på som sagt.

Uppletandet, ja vad säger man, när vi tränade i veckan så gjorde han detta kanonbra. Jag var supernöjd. Men då var det mera som om han inte fattade vad han skulle göra. Han gick ut och markerade var enda föremål. Dommaren berättade efteråt att han minsann hittade varenda sak. 1 föremål ger liksom ingenting de...hm

Patrullstigen (337 p) kom och vi startade, kände mig ganska osäker på precis allt, fastän man har gjort detta så jävla många gånger, men när det blir tävling av det hela, så får jag nån typ av black out. Glömde ju av att de skall skjuta innan vi startar, men Zingo gjorde inte nått av detta. Satt lugnt där och väntade på att få börja stigen.

Maria pratar ju om taktik, så jag tänkte nu fan skall jag köra detta. Kom till en väg, då tänkte smyga ner bakom ett träd, - jahapp där fick han en vind i näsen. SÅ jag står bakom trädet, Zingo står framför, typ i en båge. Jaja de var ju bara att visa ut att han fått en markering. Sedan att man skall göra halt framför och efter en väg mm. Detta hade jag ingen aning om. Vi kom över vägen och så plötsligt går han upp och markerar ljud. Han behåller markeringarna som vi gjorde under patrullen väldigt bra. Titta på hunden, och jag kan säga jag släppte inte blicken från honom många sekunder. När vi kom i mål var jag helt slut. Man vet ju inte vad som är rätt och fel. Markeringar har vi ju gjort, men var de rätt....hm

Detta var lördagens tävlingsuppdrag, var lite rastlös mitt på dagen, solen gassade ner på stället där vi var. Jag var badsugen och drog iväg för att bada. Maria frågade om jag inte skulle vara kvar till poängen kom. Men jag åkte istället. När jag kom tillbaka från badet i Tylösand, frågade en av funktionärerna om jag inte skulle gå in och kika på resultatet. Oj jo de kanske jag skall göra.

Läset på datan, och vad skådar mitt norra öga, jag var i ledningen!?!?!?! Förvirringen var total. Va fan har hänt? Om jag fattade det hela, så hade jag och Zingo bästa resultatet på patrullstigen. Oj va säger man nu. En grej kvar att tävla i och den gick av stapeln på söndagen.

Nu var de många som peppade oss, kom igen nu, detta fixar ni. Oj vilken press det blev plösligt. Jag som trodde jag var ute ur leken. Tänk va snabbt det kan vända.

Spåret (500 p), börjar med en patrullstig. Zingo föll ut till höger om spåret, men det kändes lite märkligt i linan, inte så som det brukar göra, men jag kände ändå att jag var tvungen att följa med honom. Å så kom de, - Tillbaka på stigen, fan, skit också. Jag gick tillbaka på stigen, och så vips tog Zingo upp spåret igen och jag följde efter, det skillde väl ca 1 meter mellan. Så jag tror han vindade det första som han gick ut på. Nu kändes det bättre iaf, rätt drag i linan. SÅ hörde jag, GÖR HALT, puh....Det var skönt, nu är vi på väg. Jag selade på efter mina 5 min vila. Vi gick över märkliga platser innan vi kom på första apporten. Metallen - fy va skönt att få den i näven. Vi gick vidare och han spårade väldigt bra. Hittade till slut alla apporten och inom tiden med.

Nu slutade det hela med vinst, jag fattade noll när Pajen ropade upp mig. Satt kvar på stolen som ett fån. Jaja de är inte lätt detta. Men jag fick ett väldigt lyckorus inom mig. Kändes märkligt på nått vis. För jag skall vara helt ärlig, detta räknade inte jag med när jag åkte ner till Halmstad. Å de är sant.

Men nu är jag nöjd med allt som har hänt. Mycket roligt!

Anmälan till SM är på gång. Planeringen likaså. Shit också, nu börjar ju de nervös om igen...hur skall de gå, hur skall de gå?

Tack, nu är klockan mycket, å jag skall in och "räkna" fåren......