|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Augusti (2020) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(2) |
|
(7) |
|
(12) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(10) |
|
(12) |
|
(12) |
|
(10) |
|
(1) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(12) |
|
(9) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(8) |
|
(12) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(13) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(1) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(10) |
|
(10) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(6) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(12) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
|
(32) |
|
(158) |
|
(67) |
|
(22) |
|
(11) |
|
(7) |
|
(186) |
|
(5) |
|
|
|
|
Inlägg: 488 |
Kommentarer: 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Sorg
Denna vecka har varit lite så där.. en väldig berg och dalbana.. Det Har varit en hel del måsten som gjorts av med. Vilket i sin tur är skönt för man kan ju komma vidare..
Men En sak blev större att ta emot än jag trodde.. Nu har jag ja jag vet inte men jag vill säga sorg.. För det är så det känns.. Första gången efter en del prover så var jag mest lättad och såg fram emot allt och fortsättningen.. Men allt eftersom tiden har gått så har mycket fallit på plats av sig självt..
Idag var vi tillbaka på samtal och fick utvärderingen.. Jag visste och har vetat hela tiden.. men ändå känns det som ett slag i magen.. Borde ju vara lättad.. Jag hade ju rätt.. Jag som slagits så när ingen trott mig.. Varför känner jag så här nu.. Antagligen så har jag inte haft tid att känna sorg och bearbeta sanningen efter som jag varit tvungen att slåss för att få allt svart på vitt inför de närmsta anhöriga och för berörd.. Men det kommer nu och jag känner mig så ensam.. Jag vet att jag inte är det.. men min sorg är jag ensam i för den jag vill prata med och borde finner jag inte stöd hos.. Bara en vägg so säger att det var ju dit du ville du satte igång allt.. Ja jag satte igång och med all rätt nu när svaret äntligen kommer... men det är ingen tröst i sorgen.. jag har funnits där när rädslan varit stark när alla frågor varit obesvarade..
Men nu behöver jag få luta mig tillbaka och få hjälp.. men det är tomt.. så om ni undrar varför jag inte är här.. så är det för att jag är här men att jag får ta allt själv just nu.. Det gör att jag inte riktigt orkar med.. KRam på er...
|
27 Augusti 2009
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|