DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Fy faaaaan säger jag bara....

Idag har jag varit på Halmstads fantastiska vuxenpsykiatrimottagning igen. Träffade min trevliga sjuksköterska för läkemedelsuppföljning.  Det hon sa och förklarade för mig drog undan mattan under mina fötter igen.

Här är min historia, berättad från mina upplevelser och från de journalskopior jag begärt:

Jag lider av GAD - Generaliserat Ångestsyndrom, som tagit ifrån mig kognitiva förmågor som inlärning, simultanförmåga, planering och mitt minne är ett enda kaos. Jag är mycket stresskänslig och har utvecklat en social fobi. I sju år gick jag varje vecka på samtalsterapi, som hjälpte mig otorligt mycket. Jag började arbeta igen, på nytt jobb, och det blev rena kaoset i huvudet. Hade inte förstått vad sjukdomen gjort med mig. Efter två års arbete och samtidigt ett och ett halvt års behandling hos privat psykmottagning fick jag skicka en remiss till Vuxenpsykiatrin, eftersom jag av ekonomiska skäl inte kunde gå kvar på psykmottagningen (som inte var anslutna till fk). Så här fantastiskt blev det i den allmänna vården.

1 .Min remiss inkommer till VPM 2012-10-15

2. Blir kallad för bedömning hos läkare nr 1 den 2013-01-02. Denne lovar mig kontakt med läkare i mars för behandling

3. I mitten på januari placerar läkare nr 2 mig i ett team och hos läkare nr 3.

4. 30 jan, utfärdar läkare nr 1 nytt sjukintyg efter att ”aktuell situation efterforskats och bedömningen blir, att där finnes en tydlig indikation för nytt medicinskt underlag”

5. I mitten av mars utfärdar läkare nr 1 nytt sjukintyg efter att ”aktuell situation efterforskats….bla bla bla….”  Undrar vad som hittas i efterforskningarna eftersom man kan sjukskriva utan att träffa mig eller prata med mig…?

6. I slutet av april hör jag av mig igen, eftersom mitt intyg går ut och samtidigt undrar jag vad som händer.  Nytt intyg utfärdas eftersom efterforskningarna visar att det behövs…..

7. I slutet av maj begär jag nytt intyg och sådant utfärdas, eftersom efterforskningarna…….. Samtidigt konstaterar man – hör och häpna – att ”patienten faktiskt fortsatt egentligen står utan praktisk behandling”.  Vem fasiken har väckt personalen på VPM? Det var inte snällt gjort. Det har ju inte gått mer än 5 månader sen jag träffade en läkare sist. Läkare nr 3 har jag aldrig fått träffa…..

8. Blir kallad till nytt bedömningssamtal hos läkare nr 4. Denna superbegåvade kvinna mår tyvärr inte bra. Hon ser nämligen syner. Hon ser, att jag har en handläggare med från Samordningsförbundet i Halland. Denna handläggare för min talan och först efter en stund börjar jag själv tala och det visar sig gå alldeles utmärkt……. Jag garanterar, att jag var alldeles ensam med läkaren. Skulle nog inte börjat tala, för då upptäcker läkaren genast, att jag har begynnande Alzheimers. All medicin sätts ut och minnesutredning skall göras.

9. Möte med läkare nr 4 och försäkringskassan. Jag blir sjukskriven t o m september. Ska då få träffa läkare nr 5, jag ska enligt läkare nr 4 inte välja den läkare som tidigare tilldelats mig (nr 3) eftersom denne inte är kompetent… Tur jag blev varnad.... >(

10 En jävla sommar följer med massor av utsättningssymtom och oro. Pratar flera gånger med VPM om detta och dom pratar med läkare nr 6 som dock inte vill ändra på något.Vad vet han om mig.....

11  I slutet av september  träffar jag läkare nr 5, som förkastar allt läkare nr 4 sagt och gjort. Jag lider av GAD och inget annat. Punkt. Slut.  Min sjukskrivning förlängs tre månader och medicinen sätts in igen.

12. 1 nov träffar jag en psykolog för psykoterapibedömning. Efter samtal meddelar denne, att jag kommer att få psykoterapibehandling samt träffa arbetsterapeut

13. I mitten av november ska jag på läkarbesök igen. Ännu en ny läkare nr 7 i ordningen av dom som haft hand om mig. Eller ja, haft hand om är kanske att ta i. Nr 7 går igenom olika farmakologiska behandlingsalternativ med mig. Viss justering av medicinen görs och ny tid för läkarbesök bestäms till början av januari.

14. I början av december bestämmer läkare nr 8 att jag sätts upp på väntelista för psykoterapibehandling. Schysst donna, henne skulle jag vilja träffa.....

15. I början av januari får jag träffa sjuksköterska för läkemedelsuppföljning. Läkare nr 8 har nu slutat och jag ska få ännu en ny läkare, nr 9

16. I slutet av januari får jag träffa läkare nr 9, som säger att hon ska vara kvar till fast tjänst tillsättes på läkarfronten. Måtte det bli så!!! Ny medicin sätts in, gammal plockas bort.

17. Besök hos sjuksköterskan idag. Hon upptäcker då, att jag har fortfarande inte satts upp på tid för psykoterapibehandling och hjälp av arbetsterapeut. Hon informerar mig också om, att när jag kommer till psykoterapin är detta för en bedömning……. Sen får jag vänta sannolikt tre månader igen = vårdgaranti……

 

Jag blir så fruktansvärt trött på detta system. Hur fasiken kan det få gå till så?? Och stackars personal på VPM, som tvingas arbeta under sådana här förhållanden. Just nu känner jag mig både arg och ledsen. Och hur i hela friden ska mina försäkringsdagar räcka till? Förmodligen har dom kanske intensivpspykoterapibehandlingar som börjar på förmiddagen och på eftermiddagen är jag frisk. Annars vet jag inte hur dom skall få till det.

Arma människor, som tvingas till vård i detta system, och som inte orkar slå larm om tokigheterna, utan bara mår sämre och sämre. Jag har skrivit till personalnämnden, IVO och Socialstyrelsen och klagat och det har varit ett sätt att få vädra ut lite av frustrationen.

Bloggen är ett annat. Jag har inte skrivit på jättelänge, för jag inser ju, att ingen läser. De flesta tröttnar ju på mina klagovisor, det förstår jag. Men bloggen är en ventil för mig, både när jag mår bra och när jag mår dåligt, och det allra skönaste, är den feedback man förhoppningsvis får och skriker efter.

Jag ska blogga mera. Nu jäklar…… Så ser ni på fejjan att jag bloggat, kan var och en redan i tidigt stadium, välja huruvida man vill läsa klagovisorna eller ej. Förhoppningsvis, ska mina nya mediciner plana ut mina toppar och dalar, så jag ska må som de flesta andra, bortsett från allt som är fördärvat innanför pannbenet på mig, och då kanske jag har något roligt attt skriva om oxå. Hoppas det. Tjingalong så länge!

10 Februari 2014  | Mitt liv | 2 kommentarer
Låter fruktansvärt. Jag tänker på dig. Kram.
Skrivet av Ann-Marie Claesson den 10 Februari 2014 22:04
&#9829; stackare &#9829; tänker på dig &#9829;
Skrivet av Bettan ( Tödde ) den 10 Februari 2014 17:36
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida