Vår egen lilla terrorist - som faktiskt inte alls är så terroristisk längre - Tilda, fyller två år idag

Kalaset hölls igår och jag hade åtagit mig att inhandla födelsedagspresenten från oss på mödernet. 

En studsmatta.

Jag blev så glad, när jag upptäckte att dom hade sådana  med en maxvikt på 150 kg på Biltema. Ett inköp därifrån skulle medföra, att Tildas mormor - moi - skulle kunna studsa till sammans med dotterdottern.

Sagt och gjort, jag begav mig till nämnda gubbdagis. Efter mycket om och men, fann jag tag-själv-lagret och hittade den blivande födelsedagspresenten. Men guuuuuud så tung. Naturligtvis hade jag inte kunnat ta en vagn, eftersom jag saknade mynt och inte heller hade  kontanter att växla. Det var bara att slita tag i de platta plastbanden runt paketet - som var av ansenlig storlek - och kämpa sig bort mot kassan.

Precis innan mina fingrar sågades av av plastbanden nådde jag kassan. "detta är bara skyddsnätet, studsmattan finns i separat kartong" blev jag upplyst om av kassörskan. "Då låter jag paketet stå här, sa jag, medan jag hämtar resten" Det gick bra.

Tillbaka in på lagret och leta. Haffade en personal (detta kräver mycket från min sida, som ni vet) och frågade. "Dom är tyvärr slut" fick jag veta. FAAAN! Jag har ställt ett skyddsnät vid kassan, upplyste jag personalen om, "Då kan du bara hämta det, och lägga det här" fick jag till svar.

Snäll som man är gick jag till kassan och hämtade skyddsnätet, lät mina fortfarande ömma fingrar grepa plastbanden och asa tillbaka skiten till lagret. Grrrrr

Det var bara att bege sig till nästa affär - Rusta. Visste att dom skulle ha studsmattor och i många olika storlekar - dock med en maxvikt av 100 kg, vilket direkt klippte mina chanser till lek på mattan.....

Gick runt inne på Rusta, men hittade ingen studsmatta. Min sinnesstämning nu tillät mig inte att fråga, varför jag tyst smet ut genom kassan och där! där låg studsmattorna precis vid utgången. Frågade kassörskan om hjälp..., hon bara tittade menande på kassakön, så det var bara att ställa sig längst bak. Min tanke hade varit, att hon kanske kunde kallat på någon. Lite tur hade jag iaf, för när jag stod där i kön kom en personal, som jag dök på (oj, vad djärv jag var denna dag). Han lovade hjälpa mig. Vi gick och kollade mattorna, jag visade vilken jag ville ha och tackade gud för denne atletiske kille, som nu skulle hjälpa mig.

Trodde jag!........

Han ombad mig ställa mig i kön, så skulle han ge kassörskan artikelnummerna. Det gjorde han, MEN sen bara slank han iväg. Där står jag, denna gång med TVÅ asatunga kollin OCH utan vagn! Det var bara att be kassörskan snällt om att få låna en femkrona - en tia hade nog varit för mycket begärt - gå ut och hämta en vagn, gå genom hela varuhuset, genom kassan fram till studsmattorna och försöka få på de förbaskade stora, tunga lådorna på en vagn, som absolut inte ville stå still. 

Svetten lackar och hjärtat klappar och jag bara känner hur alla glor på MIG! Dessutom får inte lådorna plats i bagaget, utan jag får kravla runt i värmen i bilen och fälla baksäte och flytta fram passagerarstolen, för att precis kunna få in största och givetvis tyngsta kartongen. Puh!!!

Aldrig mer ska jag köpa en studsmatta. Men Tilda - och Casper - blev jätteglada och då var det givetvis värt mödan.

Tjingeling!