Idag får det bli ett tidigt blogginlägg. Dom kommer från Ria med mina nygamla sängmöbler på förmiddagen, så det känns inte lönt att lägga sig innan. Alltså har jag gott om tid nu, men antagligen desto sämre av den varan ikväll. Båten på bilden var pappas. Han var yrkesfiskare större delen av sitt vuxna liv. Han bytte båt ett par gånger, men kallade samtliga för Kronan och såg till att få samma "registreringsnummer", eftersom han hade KR 1. KR stod för Kalmar län, men med tanke på namnet trodde många att den hette Kronan ett. Den på kortet bör vara hans sista båt. Jag hade bäst foto på den, eftersom hela båten syns när den är uppdragen. Han hade knappast den 1973, när jag cyklade ner till hamnen hemmavid den fjortonde oktober. Pappa körde fisketurer på somrarna, och hade tillstånd att ha tolv stycken ombord samtidigt. Nu var det någon som hade anmält att han var ute med fler, så nere vid hamnen stod tullarna och väntade på att han skulle komma iland. En av dom där tullarna blev en av mina absolut första förälskelser. Jag brukar skämta om att jag alltid har stött på killar i 45-årsåldern. Att så länge jag var yngre än dom blev dom smickrade, men det blir dom inte längre. Att det började så tidigt som när jag var tolv känns lite läskigt. Mannen ifråga lever för övrigt ännu, men börjar alltså närma sig nittio. Inte så konstigt kanske att jag har stannat kvar vid 45-åringarna, även om det inte låter så moget. Jag läste någonstans att har man inte vuxit upp när man är över femtio, så slipper man.