Den första november 1975 slappade jag och spelade kort enligt mina dagboksanteckningar. Då bodde jag fortfarande hos mina föräldrar, så man får anta att kortspelet var en familjeangelägenhet. En av dom saker jag uppskattar mest med datorn, är att jag numera alltid har någon att spela kort med. Inte ens ungdomarna jag har spelkvällar ihop med är mycket för just kortspel. På min förra avdelning på jobbet spelade vi ofta kort på rasterna. Där jag jobbar nu sitter vi oftast och leker med varsin telefon. 1979 satt mamma och jag och tittade på tv. Om jag minns rätt bodde jag just då tillfälligt hemma hos mina föräldrar efter ett kraschat samboförhållande. Året därpå var jag i Hyttan i Alsterbro på dans. Jag vet inte hur det ser ut idag, men på den tiden var det inte så jämställt ute på dansbanorna. Det var herrarna som bjöd upp större delen av kvällen, och där det var som snålast fick damerna bara bjuda upp till tre danser. Första damernas var dessutom väldigt speciell. Då bjöd man upp den man var ihop med eller intresserad av. Efter damernas blev det besvaringar för herrarna. Första besvaringen var lika viktig som första damernas, men det fanns killar som höll reda på resten också. Det som får mig att tro att det är historia, är att Word inte alls känner igen ordet besvaring. Kortet nedan är taget för exakt 33 år sedan. Då var jag på Arla och sköt luftgevär. Mannen bakom mig jobbade på Arla, men hur det kom sig att vi från Nordchoklad fick komma dit och skjuta minns jag faktiskt inte. Notera budgetvarianten, där täckjackan fick fungera som skyttejacka och en vanlig mockahandske gav extra stöd för handen. Jag var uppenbarligen inte lika darrhänt då som jag är nu, för jag sköt hyfsat bra.