Den här reklamen för Nybro fanns i min morgontidning igår. ”Strosa runt i mysig småstadsidyll.” Jag började nästan undra om man hade stängt av Storgatan för trafik igen, men det är väl ingen risk. Så länge det var gågata kunde man verkligen strosa runt. Numera kommer man inte fram på ena halvan av gatan, där bilarna står parkerade. På den andra sidan går man med fara för eget liv, för där kör dom. Att cykla är nästan lika spännande på alla gator. Häromdagen försökte en äldre dam parkera sin bil, medan hennes väninna stod utanför och dirigerade. Väninnan såg mig, och vinkade att hon skulle stanna, men damen som körde hade fullt fokus på vart hon skulle med bilen. Hon såg varken mig eller stopptecknet. En stor linjebuss försökte preja mig av vägen en dag. Hade jag vinglat till det allra minsta kunde det ha gått riktigt illa. Ännu mer skrämde mig den person med en stor dumper, som körde förbi ett farthinder i form av en blomkruka precis innan vi möttes. Hen var tvungen att svänga rejält för att komma förbi hindret, och i ett läge såg det ut som om den tänkte köra tvärs över mig. Så har vi ju alla dom som bara kollar på vägen dom ska ut på. När dom kommer fram till den stannar dom tvärs över cykelbanan. I rättvisans namn får jag väl nämna alla dom som lämnar företräde för mig som cyklist, fast dom inte har skyldighet att göra det. Guldstjärna till dom!