Halloj alla kära läsare!
Jag har saknat att skriva av mig här och tänkte försöka återuppta den delen av mitt liv. Det här har ju varit en sida som hängt med mig i flera år och nått som varit en stor del av mig.
Träningen har gått upp och ner sista tiden. Desto längre tid jag tränat desto högre krav får jag på mig själv.I början av min träningskarriär var jag nöjd över att jag bara gick till gymmet. Nu idag kan jag gråta över ett pass som inte riktigt gav mig den där grymma känslan som jag önskat mig.
Det ser jag som både positivt och negativt. Ibland vill jag bara snöra mig i sängen och gråta när motivationen och orken till träningen är som bortblåst, men ändå är det känslan över att aldrig vara nöjd som får mig att fortsätta kämpa på.
Är tur att jag har gamla blider att luta sig tillbaka till så jag kan se att jag utvecklas fortfarande även fast jag ibland tycker att jag står och stampar på samma trappsteg. Men vägen till toppen är lång.
Det gäller bara att kämpa vidare och komma ihåg hur långt man har kommit. #minresaräknas