Im not a god, I was misquoted.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2018)
>>


Bilder från en svunnen filmbarndom

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här, men suget har så sakteliga återvänt. Denna helgen satt jag ganska sent och tittade på min filmsamling för att hitta något att se, när mina ögon föll på Bonnie och Clyde med Faye Dunaway och Warren Beatty från 1967. Plötsligt fastnade en bild från filmen i mitt huvud. Det är en bild som är väldigt kraftfull och som jag vet finns kvar från när jag såg filmen när jag var mycket yngre än nu. Jag tror inte jag förstör filmen för någon när jag avslöjar slutet då deras öde borde vara kända för de flesta. Polisen ligger i bakhåll för dem och överöser gangsterparet med kulor och de träffas båda av mängder av bly.

Jag funderar nu lite på varför den bilden har fastnat så och det jag kan tänka mig är att trots att man sett många bli skjutna på film så är det sällan man ser en kvinna dö på det sättet. Faye Dunawar har i filmen en vit klänning och det skapar i och med explosionerna av de röda blodampullerna en väldigt effektfull bild tillsammans att hon i filmen skriker ut sin smärta.

I och med denna upptäckt låter jag mina ögon långsamt scanna min filmsamling för att se om jag fastnar likadant på några andra filmer. Jag märker att jag stannar till på vissa filmer men det då oftast är bilder som fastnat i efterhand och inte alls har samma effekt. Exempelvis dusch-scenen i Psycho är ju skrämmande och effekfull men den är så vanlig och jag tror till och med jag hade sett bilderna innan jag såg filmen, så det är inte alls likadant.

Istället ringer det, föga överraskande, många klockor när jag kommer till James Bond-filmerna. De har alltid varit favoritfilmer och jag hade säkert sett alla flera gången innan jag var tonåring. När jag sorterat bilderna i huvudet lite så är det några som står ut en aning.
Den första har likheter med Bonnie and Clyde då det rör sig om en försvarslös kvinna som i början av första filmen Dr No blir överraskad av tre män och iskallt skjuten till döds. Även här är det så tydligt med röd blodampull på vit tröja. Jag är ju faktiskt färgblind så det krävs väl så tydliga kontraster för att jag ska fastna för det kanske...
Nästa Bondfilm jag har är lite svår att skilja på om det är som jag nämnde med Psycho en efterskapad bild eller om det är från när jag såg den som yngre. Bilden jag tänker på är nämligen väldigt känd då det är när Shirley Eatons kropp är täckt med guldfärg.

När jag når en annnan Bondfilm med blicken så spelas det upp ett gammalt minne istället. För Bond var ju så jäkla cool för en kille i min dåvarande ålder när jag såg den första gången. Och för att återge Jerry Seinfelds tankar om superhjältar och filmhjältar när man är ung, detta är inga fantasier utan potentiella framtida yrkesval. För man vill ju verkligen bli som dem när man blir äldre. I James Bonds fall vill man även ha hans tuffa prylar och kanske framförallt...bilar. Filmen jag fastnade för i detta fall var Älskade Spion och Lotusen som han när han når havet bara fortsätter med och under vattnet förvandlas den till en undervattensbil. Minnet detta framkallar är när jag har varit hos tandläkaren. Ett tag gick jag dit varje vecka för att spänna en slags tandställning som jag inte kommer ihåg så mycket av. Däremot vet jag att jag oftast fick köpa ett tuggummipaket som innehöll bilder med fotbollspelare på spelkort och man samlade på dessa för att få ihop en kortlek. Eftersom det handlade om VM i Mexiko så kan jag med Sherlck Holmsk slutledning få fram att detta var 1986 och jag var tio år gammal. Men just denna vecka skulle jag istället få välja en leksak och eftersom jag redan då gillade Star Wars så drogs blicken genast mot figurerna från filmerna och speciellt wookien Chewbacca som jag länge velat ha. Men väl där fångades min uppmärksamhet istället av något annat, den vita bilen som kör under vattnet i James Bond... Det var inte ens något val vid den tidpunkten och strax var vi utanför affären och bilen vilade tryggt i min ficka. Men vad hände egentligen, Chewbacca hade jag ju tänkt köpa hur länge somhelst. Jag har ångrat detta ibland i efterhand men då var det inget val som sagt vilket har förvånat mig. Men en dag...en dag ska jag köpa Chewbacca. Jag ger inte upp så lätt.

Sedan det här med lust är ju intressant när man når en viss ålder. Tidiga kärlekskänslor eller vad man ska kalla det dyker ju även det upp när man ser film som ung. När jag scannar min samling så är det speciellt två titlar jag fastnar vid. En väntad och en mindre väntad måste jag säga.
Den väntade är när jag var lite yngre och första gången såg Ronja Rövardotter. Hon var ju så söt i sitt troll-lika hår och det såg så härligt ut att fritt springa runt i skogen. Detta var ju relativt tidigt för mig så här är det mer Ronja än Hanna Zetterberg som spelade henne och inte direkt någon specifik scen heller. Däremot när man som tonåring fick sådana känslor då handlar det ju lika mycket om skådespelerskan bakom. Jag har alltid sett Amanda Peterson i Can’t Buy Me Love som min första filmkärlek men det är faktiskt en annan jag fastnar mer för då hela situationen i filmen gör att hon känns mer som någon jag skulle gilla. Filmen är inte jättekänd men heter The Great Outdoors, eller Vrålet från Vildmarken på svenska. Huvudroller har John Candy och Dan Aykroyd och det handlar om att de tar med sina familjer till en sjöidyll under sommaren. Tonårssonen i Candys familj träffar där en tjej som heter Cammie och spelas av Lucy Deakins (bilden). Ja och man kan lugnt säga att även jag föll för henne.
Tyvärr så spelade hon inte in så mycket mer efter detta och efter lite sökningar ser jag att hon nu jobbar som advokat i New York och är gift och har två barn. Så ok det kommer väl aldrig bli vi...vem vill vara ihop med en advokat...

Till sist var det här med hjältar och förebilder. Man lekte ju ofta att man var vissa hjältar och andra coola karaktärer. Den film, eller i det här fallet, TV-serie som fag får starkast bilder från är faktiskt The Greatest American Hero, eller på svenska Titta Han Flyger. Då hade jag inte koll på handling på samma sätt som nu då jag var lite ung för den biten, men det coolaste i serien var att han fick en dräkt som gjorde att han fick superkrafter när han tog på sig den. När folk sköt mot honom täcte han ansiktet bakom armarna på ett specillt sätt och varje gång han flög kraschlandade han. Båda dessa saker sprang jag jämt runt och gjorde. Nu i efterhand vet jag att hans klantighet beror på att han tappade bort handboken för dräkten det första han gjorde och serien är riktigt underhållande än i dag.

Avslutningsvis måste jag säga att när det gäller förebilder så hade -70 och -80-talet flera machohjältar som Bruce Lee, Stallone och Schwarzenegger men de når inte upp till den coolaste av dem alla ...jag säger bara Zeb Machahan.

Ja det var som sagt kul att börja skriva igen och i detta fallet ett riktigt flummigt tema som bara en trött hjärna skulle komma på. Men det är ju andå som sagt en ny början på bloggen.
7 April 2015  | Film | 1 kommentar
hallå.. Kul att du nämner Arnold. Grabbarna har precis plöjt igenom de tre Terminator-filmerna. Det som är genomgående är att de tycker att hans skinnkläder är så coola och att hans repliker är rätt fåordiga. Hoppas allt är bra, hörs.!//S-O
Skrivet av Sven-Olof Wikenström den 7 April 2015 21:03
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Edvardsson                                             Skaffa en gratis hemsida