I går kväll var det rallyträning igen och båda svartingarna var med. De bands upp vid en ring på en annan vägg än på tidigare träningar och då var de inte lika tysta som förut, i varje fall inte till en början.

Del 1

Först byggde vi en normal nybörjarbana. Men tro inte att vi bara skulle gå den. Nej, de sex hundar, som inte var igång, placerades tillsammans med sina förare ut på banan vid väggarna och två mitt på banan. Dessutom stod två förarlösa hundar uppbundna vid väggen Nu tror ni förstås att störningsekipagen skulle stå där lugnt och stilla men icke så. De skulle träna stationära övningar. Således kommenderade sex förare sina hundar lite här och var medan min hund bara skulle lyssna på mig och göra det den ombads göra.

Sagitta var fantastisk och brydde sig inte ett smack om alla störningarna utan sökte precis som vanligt ögonkontakt mest hela tiden. Undantaget var att Sagitta slängde ett öga på Buster, som var rysligt nära bortre änden på spiralen. Sagitta reagerade inte över det men matten blev rysligt störd och gjorde flera förarfel, missade tex kollen på antal varv i spiralen.

Stoja hade betydligt svårare att hålla koncentrationen uppe men i det stora hela funkade det ändå överraskande bra. Större delen av rundan gick Stoja som vanligt på tre ben med förväntansfulla blickar riktade mot mig. Då och då fick hon ju även hålla lite koll på alla hundkompisarna.

Del 2

Andra övningen var en stafett. Två parallella banor byggdes- otäckt nära varandra. De bestod av några vanliga stationer framåt samt vändning genom tysk sväng. På tillbakavägen fanns "slalom med rundtur". Jo, du läser rätt. Vi var lite danska den här kvällen, för det fanns bara en omgång svenska skyltar. Fast vi kunde ju ändå haft vanlig slalom för den är lika på dansk och svenska. Men nu blev det med rundtur, vilket innebär att ekipaget gör en extra runda kring näst sista konen.

Den här övningen var inte särskilt lätt för Stoja och mig  och jag var glad att jag hade koppel på henne. Vi skulle ju skynda oss och komma först till växlingen och det betydde att vi förare ökade tempot mellan stationerna. På första sträckan var det två agilityhundar och Malte blev så exalterad att han började skälla. Då ville Stoja byta bana och delta i Maltes glädje. Stoja lugnade dock ner sig och fixade den nymodiga slalomen med bravur. Hon gjorde den faktiskt mycket bättre Sagitta.

När man skall skynda sig, så blir precisionen sämre och det är något, som absolut inte passar mig. Jag har så svårt att slarva, vilket blir följden vid stress. Mitt lag förlorade båda stafetterna. Det berodde på Stoja och mig i den ena men Sagitta och jag skötte oss bra i den andra. Sagitta är ju betydligt säkrare och tål stress bättre.

Alla de andra hundarna har gått fortsättningskurs, Sagitta bara nybörjarkurs och Stoja ingen kurs alls, så jag får ha måttliga pretentioner. Ändå måste jag gång på gång konstatera att Sagitta  är något av en stjärna inte bara till namnet. (Sagitta är den minsta stjärnan i stjärnbilden Skytten)

Del 3

Kvällen avslutades med att ekipagen fick sprida ut sig på planen utan skyltar. Sedan dirigerade Gitte oss alla på en gång. I vanliga fall vet man ju vad som komma skall. Här hade man ingen förberedelsefas. Dessutom hör jag ju lite dåligt, så ibland fick jag kika lite vad de andra gjorde. Jag gick med Stoja och det gick hyfsat bra. Sagitta satt snällt som en ängel vid väggen och tittade på. En övning var; Sätt hunden framför, lägg hunden, backa ifrån hunden 3 meter. Det gick perfekt. Efter en stund skulle hunden kallas in. Då var verkligen Stoja för söt. Hon hade koppel och det samlade hon först in i munnen innan hon sprang till mig. Vilken avslutning!

Jag var fullständigt utmattad och sa, att jag var rädd att somna på hemväg. Faktum är att jag satt och gäspade de fyra milen hem men kunde hålla mig vaken. Väl hemma fick först den jättehungriga matten mat. Sedan satt/låg vi alla tre helt utslagna i soffan. Selina, som varit ensam hemma, blev nöjd när vi kom, la sig i fåtöljen och sov som om även hon var utmattad.

Jobbig kväll. Men jättekul.