Pudlar är bäst
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Rejäla bakslag

I går kväll var det efter en veckas uppehåll åter rallyträning. Det gick illa redan från början. Det som gått så bra vid tidigare tillfällen var ett minne blott. Både Sagitta och Stoja var ganska störiga och Stoja skulle minsann inte sitta fastbunden vid väggen. Hon bet direkt sönder kopplet så hon kom lös och när jag knutit samman delarna och bundit upp henne igen, så försökte hon göra om det.

Första momentet gjorde jag med Stoja och det gick inget vidare. Stoja studsade mest omkring på två ben och så ville hon kolla allt och alla.

Sedan skulle vi bygga bana. Stoja var helt omöjlig. Då blev det konflikt mellan Stoja och mig och det slutade med att Stoja bars ut till bilen.

När det blev Sagittas och min tur att ta oss runt banan, så hade jag lagt ut två leksaker på banan. Jag hade fått tipset av sakkunnig person. "Den råd lyder vis är", säger ett ordstäv. Fast det gäller att noga värdera vilka råd man ska följa.

Jag googlade på ovannämna ordstäv och då hittade jag ett annat"Den råd lyder är vis, men oråd ska ingen lyda".

Sagittas och min runda blev en total katastrof. Jag kände inte på något vis igen min fantastiska pudel. Gitte kände lika litet igen mig och mitt sätt att vara och jag fick på pälsen riktigt rejält. Det var väl egentligen ingenting, som fann nåd inför Gittes ögon. Själv har jag väldigt dålig koll på vad jag gör på banan, så tillrättavisningar behövs. Och "orådet" jag fått fick definitivt tummen ner av Gitte.

Sagitta och jag avverkade en stund senare banan en gång till. När jag knäppte av kopplet från ringen på väggen, så satte Sagitta högsta fart till den plats där första leksaken legat. Där hittade hon ingenting och fortsatte därför till andra stället för att söka efter pipisen. Inkallningen fungerade men med viss fördröjning. Rundan genomfördes denna gång utan störande leksaker. Det gick ungefär som vanligt och jag blev jättelycklig.

Naturligtvis funderar jag över om orsaken till det tidigare misslyckandet till viss del berodde på att jag blivit så stressad över pudlarnas, främst Stojas, hopplösa beteende vid uppbindningen.

Efter viss tvekan bestämde jag mig för att hämta in Stoja från bilen och gå banan en gång till - med koppel. Trots att Stoja blir vild av lycka, när hon kommer in, så lugnade hon ner sig och vi lyckades ta oss runt med hyfsat bra resultat. Denna gång var jag i mycket bättre balans

Efter träningen fick jag titta på när Gitte jobbade på sitt sätt med Sagitta för att få henne att ignorera leksaker. Förbudsträning förkastades helt och det stämmer ju med min inställning och med vad jag med stor framgång gjorde härförleden ute på klubben.

Jag hade ingen aning om att förbudsträningen kunde framkalla sådana reaktioner, som  jag såg hos Sagitta under vår första runda. Först fick Sagitta veta, att det var förbjudet att ta leksaken. Hon tittade på leksaken men gick inte fram till den. I stället verkade hon vara jätterädd för den och gömde sig bakom mig. Det gick inte att beveka henne. Hon SKULLE bara gå på fel sida om mig, så hon kom så långt bort som möjligt från leksaken och så ville hon inte göra någon övning. 

18 Februari 2016  | 2015 - 2016 Sagitta | 1 kommentar
Ja det kan bli riktigt galet med "förbudsträning" av frestelserna.
Skrivet av Gitte den 6 Mars 2016 17:51
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Berit Lönnerstam                                             Skaffa en gratis hemsida