Tack mamma för att du kom hit och tog hand om oss igår. Idag känner jag mig mycket piggare. Igår funderade jag på att hoppa av hela familjeprojektet och dra till Anderna. Men det var visst bara sömnbrist.
Johannes provade att klä ut sig till påskgubbe igår. Han målade ansiktet och tog på sig hatt och handväska och gick ut och mötte mormor.
Kläderna hade jag köpt på HM, på tjejavdelningen. Där finns de finaste kläderna. Det är färger, volanger och hjärtan. På killavdelningen finns bara svart, grått och gråsvart. Det är superlätt att kombinera och kan inte bli fel. En svart tröja passar både till bruna och gråbruna byxor.
Men nu har jag ju fått en anledning att på riktigt handla på tjejavdelningen, och då inte bara påskkläder. Hon är ett år nu Julia och ser ut som en påskkärring året runt. För jag vet hur man köper tjejkläder och har massor av dem, men jag har inte kommit på koden. Jag vet inte hur man kombinerar dem. Hon är ett vandrande lapptäcke, om än ett ganska vingligt vandrande lapptäcke ännu. Hon kan visserligen gå, men kommer det ett hinder, tex i form av en legokloss så lägger hon in backen och kastar sig bakåt. Tur att blöjstötdämparen tar mesta av fallet.
Men som igår.
Jag satte på henne en body. Hittade en fin stickad Hello Kitty klänning att ta på henne. Hon blev jättenäpen. Sen blev hon kall om benen. Då tog jag på henne brorsans gamla långkalsonger. Man kan ju inte slänga kläderna bara för att de är tillverkade för killar, några killkläder får hon alltså ha på sig. Sen blev hon kall om fötterna. Det blev batmanstrumpor, brorsans, för jag hittade inte hennes. Jag kan ju inte springa runt och leta efter dem hela dagen bara för att hennes kläder ska matcha. Sen skulle vi gå ut. Jag hittade ett par rosa byxor. En röd vindtät jacka. En blåvitrandig mössa. Ett par gråa killskor.
Men hallå.
Sådär kan hon väl inte se ut. Grannarna kommer att få spader. Jag har haft lösa planer på att starta en modeblogg. Man vill ju hänga med, och det är ju modernt. Men för allas bästa så hoppar jag av det projektet innan jag ens har börjat. Det är bara att inse att jag inte kommer att bli någon trendsetter. Men vem vet, med Julias något annorlunda klädvanor nu när hon är liten så kanske hon kommer med någon banbrytande kollektion när hon blir äldre. Vem vet, barndomen är ju så betydelsefull och det är nu när de är riktigt små som deras personlighet formas.