Jag börjar ana vad som finns bortom hörnet. Jag börjar ana en framtid med lugna middagar, fasta läggtider och tysta nätter. Jag anar att vällingflaskan snart kan slängas och att blöjantalet kommer att halveras. Jag anar att kompisar kommer börja droppa in här allt eftersom. Att lugna middagar och samling kring familjespel inte är alltför avlägset. Jag anar utflykter utan minutiös planering, kvällar utan skrik och gnäll. Jag anar att vi kommer att få det lugnare framöver. Det finns många som blir nostalgiska när småbarnstiden är över, men jag ser fram emot det som väntar runt nästa krök.