|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(19) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(15) |
|
(11) |
|
(15) |
|
(8) |
|
(18) |
|
(21) |
|
(33) |
|
(37) |
|
(32) |
|
(26) |
|
(44) |
|
(49) |
|
(35) |
|
(28) |
|
(26) |
|
(18) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(21) |
|
(26) |
|
(26) |
|
(30) |
|
(38) |
|
(25) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(31) |
|
(28) |
|
(13) |
|
(22) |
|
(32) |
|
(46) |
|
(38) |
|
(44) |
|
(31) |
|
(49) |
|
(65) |
|
(76) |
|
(41) |
|
(27) |
|
(14) |
|
(12) |
|
(35) |
|
(38) |
|
(50) |
|
(42) |
|
(29) |
|
(36) |
|
(50) |
|
(2) |
|
|
(4) |
|
(10) |
|
(54) |
|
(24) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(36) |
|
(612) |
|
(11) |
|
(109) |
|
(260) |
|
(60) |
|
(18) |
|
(19) |
|
(10) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(21) |
|
(15) |
|
(30) |
|
(31) |
|
(5) |
|
(91) |
|
(48) |
|
(123) |
|
(24) |
|
(22) |
|
|
|
|
Inlägg: 1667 |
Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10 avril
Igår kväll låg jag i soffan, hade just lagt ifrån mig Oates-romanen för kvällen och teflånerade med mamma när det krasade till i hallen och min spegel var historia. Jag grät bittrare än vid något avslag från fk.
Men jag tror att överreagerandet till viss del berodde på att jag hade vidrigt ont i nacken och axlarna igår och varken liniment eller ibumetin (de tre jag hade kvar, när jag tänkte testa att ta en till och upptäckte att jag vänt den sista pillerkartan uppochner i asken och det inte fanns fler så var ju grunden redan sned,vind och gropig.) hjälpte.
Den där spegeln var min favorit"möbel" jämte Mono flower-bordet och arvsbyrån efter mormor och databordet som härstammar från mammas farmor.. Jag har varit lika kär i den varje gång jag gått förbi den sedan jag köpte den strax före jul, och blicken fastnat på den fiiina ramen.
Kanske går ramen att sätta ihop. Men att köpa glas med sådan där icke-slät kant (vad heter det, fasad kant?) som satt i den lär ju inte vara ekonomiskt motiverat. Så jag sörjer nu.
För en stund kände jag mig så fruktansvärt förlorad. Hopplös. Jag försöker verkligen vara hoppfull inför mina framtidsplaner dessa dagar. Men när det aldrig, ens när det gäller sådana "petitesser", kan få vara lite flyt i mitt liv, så blir jag lite uppgiven. Eller väldigt. Jag undrar vad jag egentligen gjort för att förtjäna allt oflyt, i det här livet eller ett annat. Och hur man egentligen ska bära sig åt för att få det att vända. Att segla i motvind är ju något man bara orkar så länge, innan man ger upp..
|
10 April 2010
| Journalanteckning
| 3 kommentarer
|
|
|
|