Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


* aktibus 1

Som nyskadad, precis utrullad ifrån rehab och hemflyttad, skulle jag över en väg. Att inte ha en underkropp jag kunde kontrollera, var fortfarande ovant. Att ta sig fram med stol, var fortfarande inte helt enkelt. Sen skulle jag över en väg... vid ett övergångsställe, utan rödlysen... - Bilfritt, jag rullar, tänker jag. Jag ser i ögon vrån att det kommer en bil, ganska långt bort... som kommer närmre... och som inte saktar ned... Även om min kropp är nyskadad, vill jag inte dö. Jag rycker tag i mina hjul för att komma upp på trottoarkanten. Men flyger ur, eftersom stolen stöter rakt in i trottoarkanten. Jag faller ur och försöker ta emot mig - med endast en överkropp som fungerar dvs... SMÄRTA!! Jag ligger på trottaren, och stolen ligger några meter bort. Som tur är, kommer det några som lyfter upp mig i stolen igen. Till orden; Vilken galning..!! SÅG han inte dig..?!!
Dagen efter frågar jag läkaren på dagrehaben, ifall han kan kolla min häck. - Jag föll ur i går. Du kan väl kolla om jag har skadad mig. Jag känner ingenting. Visst, svanskotan var knäckt. Och det blev sjukhus igen för mig. PÅ MAGE i nio månader. På en aktibus - en ful grön madrass på rullstolshjul... För att trösta mig själv, i detta tragiska, tecknade jag ironiska bilder över livet med ryggärgsskada. Om hur man blev bemött, om hur samhället var byggt, osv... Frontfiguren var Alex. En figur jag började teckna när jag var 13...
På bilden är jag hemma hos mina föräldrar på permis. Nyårsafton -98.

foto: Kerstin Ericsson
14 Januari 2007  | tankar | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Hassina ...                                             Skaffa en gratis hemsida