Skogsmän som har en speciell kraft klätrar upp i trädet och skriker åt det så högt de orkar. Detta håller på i 30 dagar. Därefter dör trädet och faller ned av sig själv.Trädets ande har dött, menar öborna.

En naiv tro hos ett primitivt folkslag säger vi västerlänningar. Att skrika åt ett träd i tron att det faller ner låter i bästa fall skrattretande.

Vi som har kommit längre i utvecklingen vet bättre.

Vi skriker åt familjemedlemmar och åt telefonen som ringer vid fel tidpunkt. Åt datorn som beter sig underligt och åt bilen som vägrar starta. Kanske till och med åt en stillastående bilkö.

Inte för att det hjälper - maskiner och saker påverkas ju inte av vårt skrikande. Inte ens om vi sparkar lite emmellanåt.

Men när det gäller människor, ja, då har öborna ändå en poäng. Att gång på gång skrika åt sådant som lever. kan ju faktiskt döda livsglädjen.

                                                          Kristina Reftel 

Var rädd om livsglädjen........