För någon natt sedan drömde jag en mardröm. Jag minns att jag såg mig själv i spegeln, jag var tio år igen. Inuti var jag fortfarande tjugotvå, jag tänkte fortfarande en tjugotvåårings tankar, hade fortfarande en tjugotvåårings kläder, men mitt ansikte var en tioårings. Och jag hade page. Som jag hade när jag var tio.
En annan bild ur drömmen är att jag ser mig i spegeln, och jag har tillbaka mitt långa hår. Jag är jag. Jag drar handen igenom det, som jag brukar göra, och mer än hälften ramlar av. Jag har åter en page. Jag är åter tio. Jag undrar hur stor del av ens personlighet som utgörs av håret. Och jag undrar om det ens var det drömmen handlade om.