Min morbror har en teori om att jag är en björn. Eller åtminstone ganska lik en sådan. Ibland behöver björnar dra sig undan, vara själva. Krypa in i sitt skal. Gå i ide. Det kanske är det jag gör nu. Det hade varit fint, det är en fin teori. Jag gillar björnar. Och jag gillar hur självklart, naturligt och fullkomligt kärnfriskt det låter att bara gå i ide. Enda anledningen till att det är svårare för mig är att jag samtidigt måste posera som människa.