Jag läser i mina gamla dagböcker. Just nu är jag inne på min allra första, jag började på den ett par dagar efter min åttonde födelsedag. Det kan vara den sorgligaste boken jag någonsin läst. Inte för att det händer något hemskt i den, utan mer för att det inte händer något i den. Knappt.
Jag kommer behöva dela med mig av citat ur böckerna under den närmsta tiden.
Förresten, jag kommer ihåg hur min mamma brukade hitta på saker att göra när vi var små. Inte just för att jag skulle få något att göra, för jag visste nog hur man lekte i ensamhet, utan för att jag skulle ha något roligt att skriva i min dagbok.