|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (9) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (9) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (9) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (9) |
|
| (10) |
|
| (8) |
|
| (14) |
|
| (15) |
|
| (5) |
|
| (7) |
|
| (10) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (8) |
|
| (10) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (12) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
|
|
| (10) |
|
| (0) |
|
| (2) |
|
| (42) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (126) |
|
| (2) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (16) |
|
| (5) |
|
| (20) |
|
| (49) |
|
| (66) |
|
| (53) |
|
| (82) |
|
| (19) |
|
| (0) |
|
| (16) |
|
| (76) |
|
| (0) |
|
| (3) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 611 |
| Kommentarer: 88 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Universums materia, tid och rum
”Det kan vara så att det är bara jag som existerar i en oändlig världsrymd. Ni andra är bara illusioner eller bilder ur min egen fantasi.”
Det är ungefär vad jag minns att jag yttrade en kall och stjärnklar januarikväll när jag kan ha varit 12-13 år. Jag hade gått en kvällsrunda en med klasskompis. Vi hade fascinerats av den gnistrande stjärnhimlen i den klara och bitande kalla januarikvällen i början av vårterminen. Vi hade funderat över rymdens oändlighet och plötsligt insett vår fattningsförmågas begränsning. Min följeslagare hade yttrat att det vore enklare att leva om man hade varit en okomplicerad grabb på bondlandet utan djupare intellektuella intressen och grubblerier. Så övermodigt tänkte jag och några av mina närmaste kamrater, som hamnat på en av storstadens bakgårdar Hökarängen, där vi ansåg att den genomsnittliga intelligensnivån långt ifrån var påfallande hög (jämförd med vår egen). Min kamrat hajade till inför mitt oväntade utspel, där jag, som om jag vore en arrogant och människofientlig gud, ifrågasatte, inte bara min väns existensberättigande, utan hela existensen av hans kropp och själ. Det dröjde inte länge innan jag släppte min teori och betraktade människorna omkring mig som livs levande och vi avslutade vår kvällsvandring som jordnära varelser som såg fram emot att snart få krypa ned i en varm säng hemmavid.
(Från "Tystnaden sjunger själv" Melampyrum förlag 2011)
|
30 Augusti 2011
| Filosofi
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
