Att leva i presens
och inte i imperfektum
och ännu mindre i konditionalis.
Att Leva NU och HÄR
och inte då och där
och om, såvida, ifall, om inte
och långt i fjärran.
Att leva sitt VERKLIGA liv
med ÖVERTYGELSE
och TILLIT.
Att leva sin glädje med trygghet
sin framgång med tack
sin smärta med stillhet
och sin sorg med öppna ögon.
Att leva så
är barnets privilegium,
det barns
som har sitt livsrum i en rymd av kärlek.
Anita Wennerborn ur “Som barn"
