Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2021)
>>


Tidningens betyg om Kulturnatten...

 
kulturnatt-_DSC6254.jpg 2012-09-09 15:41 Foto Benjamin Andreasson

Gatorna förvandlas när
Halmstad har kulturnatt

Man kan säga mycket om Kulturnatten i Halmstad men en sak är säker: det blir alltid succé, publikmässigt. Festen lockar fram ortsbor som sällan är ute vanliga höstkvällar och medelåldern på gator och torg höjs. Rejält.

Relaterat

kulturnatt-_DSC5804.jpg

Stan förvandlas, nästan till oigenkännlighet. Det är som att se en film och det intrycket förstärktes vid mina första nedslag på lördagskvällen.

Jag fick minnesbilder från amerikanska 50- och 60-talsfilmer när jag hörde Anna Lovdal (som ni kunde läsa om i lördagens tidning) och gitarristen Jon Brooks gräva djupt i Marilyn Monroes låtskatt på Hallands konstmuseum – och lite senare fick jag liknande flashbacks till "flygmalajen" George Formby.

Det var lätt att tänka på den gamla ukulelevirtuosen när medlemmarna i The West Coast Ukuleles radade upp sig på scenen i Alla hjärtans hus med sina komfortabla instrument.

Idel gamla filmminnen alltså, men på Stadsbibliotekets café pågick något helt nytt: för första gången någonsin arrangerades en litterär speed-dejting i Sverige.

Deltagarna hade med sina favoritböcker och parades ihop med likasinnade av Helén Andersson, som har stor erfarenhet av att ordna singelfestivaler.

- Vi har fått hit fler män än kvinnor, vilket är unikt när det handlar om litteratur, berättade bibliotekarien Elisabeth Skog.

Det roligaste med Kulturnatten brukar just vara nyheterna – artister jag inte har hört tidigare – och denna kväll blev jag förtrollad av Palett, en duo som sjöng kärleksvisor på Café Strandgatan 20.

Salome Nilsson och Noomi Kifarkis spelade fiol respektive cello och bjöd på undersköna och intensiva versioner av låtar som Kents "Utan dina andetag" och Adeles "One and only".

Kvällens vackraste plats hittade jag utanför teatern, där inblandade från Sjönevadsfesten hade byggt upp en servering med psykedeliskt ljus, bord och kuddar under gigantiska läslampor.

Jag kallade stället för en oas, men en kvinna bakom disken sa att det var en "chill-out" (HP-läsarna kan väl själva ta en penna och stryka det olämpliga ordet).

Det var lätt att bara flyta med och njuta denna kväll, men en grävande reporter måste alltid vara beredd att granska makthavarna.

Därför gick jag till Nissanscenen i biblioteket, där kommunstyrelsens ordförande Carl Fredrik Graf var en av kvällens DJ:s.

Jag hoppades att hitta en skandal – obetald moms, illegal nedladdning eller åtminstone en lånebok som inte hade lämnats tillbaka i tid – men DJ Graf var helt ren, om än lite nervös för hur tekniken skulle fungera.

Det gick dock bra när M-politikern sparkade igång med Elton Johns "Crocodile rock" som följdes av "Hon kommer med solsken" (Östen me Resten) och "Crazy in love" (Jill Johnson).

Däremot var det sämre med stödet från den egna partigruppen på dansgolvet. Jag såg bara kulturnämndens ordförande Lena Ekman som svängde loss till Elton John.

Kulturnatten var fri från regn men det blåste rejält och det var rätt svalt när Cure-a-phobia började spela i Norre Katts park vid 23-tiden.

Malmöbandet (fiolspelaren Elina Nygren har rötterna från Halmstad) bjöd på en collageartad musik som är svår att beskriva. Det fanns ofta kabarétoner i botten som blandades med fantasifulla ljud och uttrycksfull sång från Jenny Nilsson – kvällens mest karismatiska scenpersonlighet, med en dans och ett minspel utöver det vanliga.

När bandet var klart var klockan över midnatt och en samling samba-slagverkare ledde alla som ville till biblioteket, där Elodrama avslutade kvällen.

Mot en fond där filmer och fotografen Patrik Leonardsson bilder projicerades bjöd Camilla Bondesson och hennes musiker på lika mäktiga som melodiska sånger, inför åhörare som – efter många timmars kulturfestande – satt bekvämt nedsjunkna i bibliotekets ljusgröna fåtäljer.

"Electric glow" satte punkt för kvällen och därmed även för mitt kamikazeuppdrag: att försöka spegla en kväll med 250 arrangemang.

När jag gick hem längs Brogatan vid 2-tiden var allt som vanligt igen, stan befolkades av skrålande ungdomar och jag verkade vara den enda personen över 35.

Filmen var slut. För den här gången.

9 September 2012  | sommar/höst 2012 | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Mrs.. Lilla... Bofink                                             Skaffa en gratis hemsida