Luften är frisk, kylig. Och friska vindar sveper förbi. Det susar i träden, löven prasslar. Små vattendroppar träffar ansiktet då och då. Man bara traskar vidare, utan mål, bara promenerar och njuter av promenaden.
Om regnet bara vräker ner, då är paraplyet ens käraste vän just då. Älskar promenader i regnet, i blåsten, i kylan. Varför? Jag vet inte riktigt. Det är bara så.