Ja då har vi gjort något som jag egentligen är emot. Men ibland har man inget val och så kände vi nu. I tisdags blev Ture kemiskt kastrerad. Rätt eller fel? Ja det är frågan. Det vet inte ännu.
Jag vill ju tävla med honom, men när man vet att helt plötsligt hägrar löptikarnas kissefläkar mer än mig. Visst, sunt säger säkert någon. Ja jag vet inte om det är så sunt eller inte. När han stänger av och det inte finns några ingående signaler till hunden. Är det sunt då?
Ni som har följt mig och Ture här på bloggen, vet att han periodvis har stuckit för mig när vi har tränat. Å så kan det gå bra ett bra tag. Så kommer det igen. Å att jag i september förra året, efter att ha varit på Åhus BK och tävlat rallylydnad och han drog vid skylt 6. Då jag bestämde mig för att inte tävla med honom, förrän han var redo. Vet ju hur snacket är när folk lägger hundar på platsliggningen och de reser sig och stör andra hundar. När vi var i Åhus, var det andra gången han drog för mig och inte stört någon annan hund. Å det ville jag absolut inte vara med om. Så beslutet att vänta med att tävla var mycket enkelt att fatta.
I höstas började han mogna mer och mer. Visst han har alltid varit intresserad av kissefläckar, både efter tikar och hanar. Å som Erika sagt många gånger, Ture kommer att steppa ihjäl sig en vacker dag, innan har fått kissa efter Rambo. Å passar vi inte honom, utan han hinner nosa My i baken, ja då börjar han direkt tugga fradga och blir alldeles vit runt munnen. Ja är även på Rambo. Det blir ett evigt tjatande på Ture.
Vi går på en allmänlydnadskurs Ture och jag. Å fixar han den, utan att sticka till skogen på klubben. Ja då är han redo att tävla. De första 2 gångerna på kursen, skötte han sig ypperligt. Över träffade verkligen sig själv. De små figurerna som funnits i mitt huvud, som hela tiden sagt till mig Ture sticker, Ture sticker, de försvann. Å vilken känsla, visst de har varit där och knackat på men jag har inte släppt in dem.
När jag kände att allt fungerade relativt bra, då började han stick igen, mitt under kursen. Visst det var med en löptik, men han stack inte till henne, utan ut i skogen där hon varit och kissat. Han var totalt i en annan värld. Vit runt munnen av fradga, så bara spårade han där hon varit. Han hade stängt av totalt. Helt plötsligt var han närvarande igen.  Visst vi hade varit ute och tränat sök innan, så han kunde ju vara mentalt trött. Ja en gång kan det vara så, men inte vid 2 kurstillfälle till. Då vi inte varit ute och tränat sök innan. Å dessutom ena gången, hade han inte fått gå och lukta inne på klubbområdet, utan bara utanför.
Tanken att kemiskt kastrera honom har växt mer och mer i mitt huvud, under en tid. Men jag vill ju ställa ut honom och visst jag får ställa ut honom, om jag har intyg på att han haft 2 normala testiklar innan kirurgisk kastrering. Men varför ställa ut en hane, om ändå inte kan gå i avel? Jag vill ju tävla både lydnad, rallylydnad och bruks med honom. Men kemiskt kastrerar jag honom, får vi inte tävla och det är lång karens med, 6 månader efter det att chipet slutat verka. Ja hur ska vi göra, tankarna har snurrat runt i mitt huvud jätte mycket, gör jag rätt eller inte….
Å i måndags när vi tränade sök, så kände jag att ja jag gör rätt som låter honom bli kemiskt kastrerad. Han fixade första figgen jätte bra, andra så drog han åt ett annat håll och bort till bilarna och ställde sig och kissa, innan han kom tillbaka. Han hade kissat av sig innan det var hans tur, så han kunde omöjligt vara kissnödig. Å vi hade inga löptikar med på träningen heller.
Vet att jag har en hane som är snygg, han är av den gamla typen av Kelpie. Visst han är 2-3 cm för stor. Har tänkt att är det någon som vill använda honom i avel, så ska de få det och de passar ihop. Men så har jag tänkt så här nu, jag vet hur Ture är, jag är säker på att han producerar mycket testosteron. Skulle han få valpar efter sig, å där blir lika jobbiga hanar som honom. Ja då hade jag kunnat avstyra det, genom att inte låta honom gå i avel. Å är det så att någon är ute efter hans linjer, då finns det andra hanar, med samma linjer. Ture var ensam hane i kullen. Kullen efter hos hans uppfödare, där var det samma pappa som Ture och tiken var kullsyster till Tures mamma. Så linjerna finns kvar.
Nu har vi bestämt att fungerar denna kemiska kastrering, då blir det en kirurgisk kastrering. Visst vet att det finns många nackdelar med, men jag är beredd att ta dem. Jag kommer inte att få den tävlingshund jag vill ha, om jag låter honom ha testiklarna kvar. Å får vi inte den önskade effekten nu, blir det inte någon kirurgisk kastrering heller. För att veta om vi får den effekten vi vill ha, så får jag inte tävla med honom på 1 år.
Har märkt i vår att hans hjärna inte orkar så mycket när vi tränar sök, han tar snabbt slut i huvudet. Å det har kanske sin naturliga förklaring, men alla hjärnspöken han har i huvudet, är det inte alls konstigt.
Vet inte om det är inbillning eller inte. Men när vi är ute, så steppar han inte alls som innan, innan han har fått kissa efter Rambo. Ett gott tecken.
När vi var hos veterinären, så sa jag att detta är emot mina principer och att det känns som ett nederlag för mig. Då sa hon att det är bra när man kan gå emot sina principer och att man inte vet vad det är att ha en sådan här hane, förrän man har haft en. Ture är min 6:e hanhund och ingen av de andra har varit sådan här. Hon poängterade med att Ture är väldigt mycket hane.
Har nu bestämt mig för att återuppta tävlandet med Rambo. Vi kommer att tävla rallylydnad och mitt mål är högt. Innan året är slut, vill jag att vi ska ha fått 3 godkände resultat i mästarklassen. Så nu gäller det att träna och åter träna. Har tävlat en gång i avancerad med honom, då trampade han utanför banmarkeringen, med en tass = underkända. Har planerat in 8 tävlingar i år som jag kan åka på.
Å med Ture där har jag planer på att lära in alla skyltarna i avancerad och mästare. Så allt är klart när vi får tävla. Tänker även göra så i lydnaden och brukset. Å söket det tar sin tid att köra in….

Å fram tills jag åter får tävla med Ture så hoppas jag att jag kommer att få njuta av all träning med honom och att vi får den effekten vi önskar.

Ja, när det gäller utställning, som jag verkligen tycker är roligt. Får jag glädjas åt My så länge. Å till vintern hoppas jag på att vi har en Schipperke valp här, som jag kan ställa ut. Sen är frågan, om Ture vi tar stenarna på Ture, ska jag ha en hane eller tik? Ja det får tiden utvisa. Det är mycket som ska klaffa innan...