|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 440 |
| Kommentarer: 66 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Fortfarande gör det ont i mitt hjärta
Det har gått snart 12 veckor sen jag såg min älskade första hund Chilli för sista gången och tårarna rinner fortfarande ibland. Åh vad jag saknar honom, blir påmind om honom varje dag. Han brukade hämta tidningen, plocka upp allt matte tappar, hämta skor mm när han tyckte att vi skulle gå ut.
Men tillbaka till den 2/8, som var slutet för Chilli.
Vi märkte att Chilli mest låg ner och när vi tog tempen så hade han feber. Så vi åkte till Kumla djursjukhus i hopp om att det var typ lunginflammation. Att vi skulle få med oss medicin hem, men riktigt så blev det inte. När vi träffade veterinären fick vi veta att Chilli inte skulle ha överlevt natten om vi stannat hemma. Han hade 1 liter blod i buken eftersom mjälten hade tumörer som spruckit. Vi har fortfarande valt att inte ta reda på om tumörerna var godartade eller ej. Veterinären sa att vi hade två val akut operation eller att avliva. Vi blev så chockade, jag och Linnéa, att vi sa ja på direkten. Vi fick höra flera gånger att det var stor chans att han kanske inte skulle vakna, så vi tog ett avsked som om det skulle vara sista gången vi såg honom. Men det fanns ändå ett hopp om att han skulle fixa det, han var en riktig kämpe, min lilla pöjk.
De på Kumla djursjukhus sa att de skulle ringa efter operation och vid 23.00 ringde de och sa att operationen gått bra men att han bara hade 10-12% blod kvar i kroppen.de sa då att de skulle ringa runt 11-14 om hemgång samma dag eller dagen efter. Men sen ringde de klockan 8.10 på morgonen att han behövde blodtransfusion snabbt. Jag fick totalt hjärnsläpp, var på väg på jobbet för att jag skulle jobba själv och hade fullt med kunder. Väckte Linnéa som i sin tur ringde runt för att hitta någon som skulle kunna köra (Hon har inte själv körkort än). Som tur var kunde Elin rädda oss, en riktig ängel. Först körde hon Linnéa till Kumla för att hämta Chilli, som gick med smärtstillande till bilen och tänkte hoppa in själv. Men innan dess så räddade hon oss igen. Detta eftersom försäkringen inte täckte hela kostnaden, utan de skulle vara tvungna att lägga ut 15000kr innan de kunde åka vidare mot Strömsholm. Varken jag eller Linnéa hade det till hands, så Linnéa växlade mellan att ringa till mig och till husse (som satt i en bil på väg till jobbet i Nigeria), som tur är fick vi låna av Elin. Jag själv kunde inte föra över eftersom jag stod på jobbet och inte hade tillgång till dator. Stackars tjejer, vad skulle man göra.
Men till slut så fick han åka till Strömsholm, men på vägen dit hade hans status försämrats. Och det var dags att ta ännu ett jobbigt beslut. Eftersom försäkringen inte längre skulle täcka kostnaden, skulle de ha 20000kr i deposition för blodtransfusionen och kanske skulle kosta mer. Veterinären tillsammans med Linnea (mig och husse i telefon) och Elin fick ta det smärtsamma beslutet att han skulle få somna in. Jag skulle inte hunnit in, för han hade så ont.
Så här i efterhand hade jag nog övervägt att han fått somna in istället för operationen, så jag fått vara hos honom ända till slutet. Så han kunde få somna in i min famn. Känns som om jag svikt honom att jag inte var där och hade jag vetat detta hade gjort andra val. Det är nog det som tagit hårdast, att jag inte kunde vara med. Även jobbigt att det var min dotter och systerdotter som fick ta det jobbiga beslutet. Flickorna skulle inte behövt gå igenom detta. Kram Linnéa och Elin.
De ringde som sagt två veckor efter hans död från Kumla och frågade om vi ville få svar på tumörerna och jag ville verkligen inte veta. För hur jag gärna vill ha det ogjort får jag aldrig tillbaka honom. SÅ SAKNAD.
|
|
6 Oktober 2016
| nya
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
