Har sovit länge nu, varit inne i mörkret länge. Nu är det dags att vakna upp och se ljuset igen. Jag känner det i hela mig.
Nån gång måste det bli så, att man förstår, att livet är till för att levas, inte bara överlevas. Och jag har levt så länge nu med inställningen att livet bara är nåt man måste överleva.
Livet ska levas, så är det bara. Jag börjar förstå det nu. Och jag börjar långsamt vakna upp till ljuset nu. Och till livet. Det är dags nu.
Kommer lägga in en låt här, som många nog känner till, och som är en av mina absoluta favoritlåtar - "Gabriellas Sång" av Helen Sjöholm, från den svenska filmen "Så som i himmelen". Finns det någon låt i världen som stämmer in på mig, på mitt liv, och hur jag känner....så är det denna. Mer klockrent kan det inte bli! Denna låten ligger mig mycket, mycket varmt om hjärtat, just för att texten i låten är så....fantastiskt underbar, så talande, och så inspirerande. This is my song!
"Gabriellas Sång" - Helen Sjöholm
"Det är nu som livet är mitt.
Jag har fått en stund här på jorden.
Och min längtan har fört mig hit,
det jag saknat och det jag fått.
Det är ändå vägen jag valt,
min förtröstan långt bortom orden,
som har visat en liten bit,
av den himmel jag aldrig nått.
Jag vill känna att jag lever.
All den tid jag har,
ska jag leva som jag vill.
Jag vill känna att jag lever,
veta att jag räcker till.
Jag har aldrig glömt vem jag var,
jag har bara låtit det sova.
Kanske hade jag inget val,
bara viljan att finnas kvar.
Jag vill leva lycklig för att jag är jag.
Kunna vara stark och fri,
se hur natten går mot dag.
Jag är här och mitt liv är bara mitt!
Och den himmel jag trodde fanns,
ska jag hitta där nånstans.
