Jag skrev igår om en långklänning som jag lånade när jag var nitton, och att det grämde mig att jag inte hade tagit några kort på bröllopet där jag använde den. Så fort han hade läst mitt inlägg mailade min äldste bror två kort på mig i nämnda klänning. Dom är tagna i mitt föräldrahem, förmodligen medan jag håller på att göra mig i ordning. På den första bilden ser man hur lång den var. Jag kan fortfarande inte gå i högklackat, och jag kunde det definitivt inte i tonåren. Nederkanten var med andra ord hyfsat smutsig efter festen. Förstört saker i tvätten har jag gjort både förr och senare, så jag visste inte om jag skulle våga tvätta klänningen. Jag tror jag kompromissade och enbart tvättade nederkanten till slut. Jag har glömt eller möjligen förträngt hur den såg ut när jag lämnade tillbaka den. På det andra kortet syns skärningen bättre. Den gillade jag uppenbarligen, för klänningen till höger köpte jag flera år senare. Den slutade en bit nedanför knät. Såhär trettio år senare funderar jag på vart den tog vägen. Även om det är länge sedan jag växte ur den, känns det inte som något man kastar bort direkt. Det gäller i och för sig även andra kläder jag har haft och prylar som jag ser på kort tagna hemma hos mig. Dom verkar ha upphört att existera vid någon tidpunkt.