Min nya bredbandsleverantör Telia har vunnit mitt hjärta med sin fantastiska service. Jag förutsätter mest att sånt ska fungera på kontorstid, men på deras Facebook svarar dom mellan nio och fem i helgerna också. När jag har chattat med ungdomarna på deras webbsida har jag reagerat på att dom alltid undrar om dom kan få låna namn och/eller personnummer. Jag, som är ganska barnslig, blir alltid sugen på att svara ”Javisst, bara du lovar att lämna tillbaka det.” Jag har avstått från den kommentaren hittills. Jag har lika svårt att hejda mig när jag ser en gravid kvinna. Då är det ”Jag vet vad du har gjort”, som känns som någonting jag borde bita ihop om. En flicka på Telia frågade till och med om hon kunde få låna ett personnummer. Jag utgår ifrån att hon menade mitt, men det kanske hade gått lika bra med någon annans. Fast det är väl sånt som kallas urkundsförfalskning. Jag har läst om ungdomar som har åkt dit på det, när dom har lånat legitimation av någon som är äldre för att komma in på krogen. När jag var i den åldern satte man bara näsan i vädret och försökte se självsäker ut.