Såhär såg det ut när jag fick upp prinsessan Diana på väggen. Eller tavlan som föreställde henne då. Det störde mig något fruktansvärt att hon inte satt mitt i ramen. Mest för att hon hade hamnat åt det hållet där det såg ut som om hon skulle slå pannan i ramen. Elvis uppe till vänster sitter också uppe i hörnet på ramen, men han har extra luft runt ansiktet. Det gör mig ingenting. Jag är väldigt svensk när det gäller sånt som jag tycker har blivit fel. Jag har till exempel ett köksbord där hantverkaren har slipat skivorna olika mycket, så det är en kant mellan dom. Med tanke på att dom satt ihop med varandra när jag lämnade dom ifrån mig, fattar jag inte ens hur någon har lyckats med det. Det är hur som helst ingenting jag orkar ta tag i nu när bordet är hemma igen, så jag lär få störa mig på den där kanten resten av livet. Tavlan plockade jag däremot ner och cyklade tillbaka till glasmästaren med. Problemet visade sig vara att vi hade olika uppfattning om mitten, men han gjorde om alltihop efter mina önskemål. Det var så lite det rörde sig om att jag undrar om det hade hjälpt mitt synintryck att hänga den på andra sidan fönstret. Ja, inte utsidan då utan till höger om. Nu både hänger den i alla fall där jag vill och ser ut som jag vill.