DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2024)
>>


En annorlunda 1 maj

Hade velat skriva och beklaga mig över mitt mående, men gjorde jag det, finge jag berätta anledningen till att det blivit så här, och då känns det plötsligt löjligt att gnälla.

Men jag är löjlig, och dessutom ska denna sida, som bekant är, handla om mitt liv med GAD, så det är inte på något sätt att förringa måendet hos de övriga inblandade personerna. Absolut inte.

Vi var med om ett drunkningstillbud i fredags.

Ett par med ett barnbarn och en hund begav sig ut för att fiska på sjön. Mina brorsöner var oxå ute för att fiska. När killarna är på väg in till land efter avslutat fiske, hör de plötsligt rop på hjälp. Det är paret med barnbarnet o hunden, som alla hamnat i vattnet efter något missöde med båten. Vattnet är bara några grader varmt och det är bråttom.
Killarna ringer till oss - som dricker kaffe i godan ro, sittandes på behörigt avstånd, som gäller i dessa tider - och berättar.

- Ordna fram filtar, larma 112, vi kommer iland med en blåfrusen 6-åring och en panikslagen kvinna och en hund!

Nu tror ni, att jag fick panik..... men nej, hjärnan slår bort allt sånt, och nu gäller det bara, att hjälpa till och det snabbt.

Killarna kommer iland med kvinnan, den lille gossen och hunden. En av killarnas sambo är sjuksköterska. Hon tar genast hand om den lille dyblöte och blåa gossen och springer med honom till duschen i stugan. Den andre killens sambo, tar hand om den lilla hunden. Min svägerska och jag hjälps åt, att få upp kvinnan ur vattnet. När hon skulle ta sig ur båten, som ligger en bit ut från land, ramlar hon insjön igen. Chockad, panikslagen och genomblöt och orolig för pojken. Hennes ben bär inte. Svägerskan o jag hjälps åt, att få upp henne och hjälper henne in i den varma stugan, där hon kan få av sig de blöta kläderna och se, att pojken är omhändertagen och håller på, att tinas upp i duschen.

Jag springer iväg och hämtar torra kläder till kvinnan. Nu anländer räddningstjänst och brandbil med båt och dykare.
Killarna har begett sig ut på sjön igen för att rädda mannen. Han har på någotvis lyckats ta sig upp i den vattenfyllda båten, stelfrusen, blöt och givetvis chockad. Killarna ser till, att han kommer iland, där vi återigen möter upp med filtar och tröstande ord. Han förs oxå in i stugan, till värme, ihopsamlade torra kläder och nu oxå varmt kaffe.

Ambulansen kommer. Dom kollar paret och gossen och allt verkar ok. Fysiskt. Så långt allt väl. Det kunde slutat illa.
Mormodern och 6-åringen hade flytväst. Tack o lov. Tror kanske, att morfadern även kommer att använda det i fortsättningen....

Helikopter är oxå på väg, men den kan nu stoppas och räddningsaktionen blåses av. Lyckligt slut denna gång. Nu ska bara händelsen bearbetas, och det kanske blir svårare, men vi hoppas på det bästa❤️

Nu brister min bubbla. All fokus som varit försvinner och allt blir kaos i huvudet. Bara gråter. Har inte längre någon koll på något. Hör att ambulansföraren säger, att dom ska rulla iväg....det är väl inga barn ivägen? Jag ser inte var ambulansen är. Söker med blicken, men nej. Var? Plötsligt upptäcker jag den, ca två meter jämte mig......🙄 Huvudet fungerar inte längre. All energi är borta och jag kan inte fokusera på nåt. Får en bamsekram av min bror. Vi skiter i coronan. Får en bamsekram av maken och order om, att gå hem o lägga mig.

Det gör jag, och jag slocknar direkt. Vaknar efter ett par timmar av att bror och svägerska kommer för att kolla läget.
Tar det väldigt lugnt på kvällen och lägger mig tidigt. Sover tolv timmar.

På lördagen är jag fortfarande jättetrött. Ligger nästan hela dagen. Bara sååå trött. Orkar inte umgås med någon.

På söndagen känner jag mig lite piggare efter ytterligare tolv timmars sömn. Kan gå och prata lite med hjältarna från fredagen innan dom åker härifrån. Klipper lite gräs på eftermiddagen, men då börjar panikångesten sätta in. Börjar se prickar och allting rör sig runt mig, marken böljar och jag vågar inte släppa gräsklipparen. Ropar efter maken och ber om hjälp. Nu viker sig benen och det känns som om jag svimmar. Han hjälper mig in och jag rasar på sängen. Somnar igen när kroppen slutat skaka och hjärtat lugnat sitt tempo.

Men nu kommer oron över att vara själv på måndagen. Maken ska spela golf. Och förväntansångesten kommer och äter energi. Lite svårt att somna på kvällen, fast jag är jättetrött, men tankarna mal.

På måndagen går jag upp tidigt (allt är relativt). Fortsätter med min gräsklippning när maken åkt iväg. Men gräsklipparen krånglar och dör helt efter en stund och då börjar panikångesten igen. Jag tål ingenting, när jag är så tömd på energi. Hade tänkt, att jag skulle sysselsätta mig med mycket under dagen, men istället blir det bara ångest.

Nu kommer maken snart tillbaka, och då kan jag slappna av bättre. Blir till att vila ett par dagar nu.

Men så är det. Med GAD

Varför må bra, när man kan ha ångest......

Ha det!❤️
4 Maj 2020  | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida