Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


På djupet.




Jag vet att jag inte riktigt skrivit i fullständiga sammanhang på sistone. Jag har skrivit om vissa händelser bara. Men det är så svårt, har varit så svårt. Jag har ju varit mitt uppe i det. Dramaqueen, som jag är, har jag ju skapat intriger nu igen. Men det har jag faktiskt gjort av en anledning.

Jag har tagit kontakt med de människor jag känner har glidit ifrån mig, för att ta reda på om det är något att satsa på att laga och få rätsida på, eller bara komma närmare igen - eller om det är dags att skiljas åt.

d. Mer eller mindre motvilligt måste jag ju acceptera nu att det som var är över. Han har gjort klart för mig att han inte vill ha mig i sitt liv längre. Efter ett år och nästan fem månader bröt han tystnaden och svarade på en kommentar jag skrivit till honom på haket. Det var smärtsamt, det var mestadels därför jag hamnade på akuten med 46 Imovane och 75 Haldol i mig. Det var därför jag var nära att dö (jag hade gjort det om jag inte talat om för mamma vad jag gjort så hon kunde skjutsa in mig till akuten).
Jag minns inte de femtio sista haldolen. De sista fem grammen. Jag läste i min privata dagbok ett par dagar efteråt, om antalet. Det var då det gick upp för mig varför personalen på IVA, medicinläkaren och psykiatri-konsulten Anja sade sådär.

Men jag tog dem inte för att dö. Tror jag. Jag ville bara hämnas. Tala om hur ont han gjort mig. Det är ett jävligt sjukt, fel sätt att försöka tala om det på - jag vet. Men ni som verkligen känner mig vet också hur otroligt svårt jag har att uttrycka känslor i ord. Speciellt starka, allvarliga sådana.


Samma kväll beslutade jag att säga upp relationen jag hade till yavannie. Jag tror det är ett klokt beslut, även om jag kommer sakna yrvädret jag uppfattade henne som när vi först fick kontakt förra hösten.


Igår kväll fick jag äntligen ms svar på mina mail. Vi skiljs åt som älskande systrar. Våran tid är förbi. Anledningen till att vi blev karusellsystrar var att stötta varandra efter den 13 maj tvåtusenfyra. Nu har vi båda gått vidare, och kan nog inte få ut mer av varandra än vi redan gjort. Hon kommer alltid äga en bit av mitt hjärta, men nu är vi klara med varandra. Det känns rätt, och ganska lätt trots mina svårigheter för avsked.


m. Jag funderade och svarade. Vi får se.


Joel. Ja, vi får se vad som händer. Han finns fortfarande kvar i mitt liv, om så bara på ett hörn just nu. Jag hoppas det blir så att han tar mer plats igen i framtiden, någon gång. Men kanske måste jag acceptera att det inte blir så. På samma sätt som med Malin kanske han gett mig det han dök upp i mitt liv för att ge, och tvärtom.



Jag behövde reda ut det här med de här människorna, och en till som jag väljer att inte skriva om här, för att försöka börja leva ett nytt liv. För att kunna börja om på nytt, med de människor som finns kvar, på ett sätt som gör att jag mår bra. Bättre.. Och förhoppningsvis kan ge lika mycket tillbaka till dem som de ger till mig. Det är inte det lättaste, men jag hoppas att det lyckas.
Kanske kommer namnbytet in som en del i det hela. Kanske jag behöver bli en Zara Kapplas för att komma över och lämna bakom mig? Vi får se. Jag ska inte skynda fram några känslor eller resultat, det ska få ta den tid det tar.. bara.




(Bilden tillhör en Hirosha, jag är inte säker på om personen hör hemma på Helgon, Haket eller Lunarstorm. Nåt av dem är det dock).
28 Mars 2007  | Tankar på kammaren | 1 kommentar
Förstår inte riktigt varför man ska skiljas åt från någon som man benämner som älskad syster?

Webbplats: http://www.nogg.se/nattfrost
Skrivet av Madelene Nattfrost den 29 Mars 2007 14:22
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida