Jag har, som många av er läsare vet, en extrem spindelskräck. Fobi i stort sett och under många år, säkert sedan jag i 3-års åldern började se på filmen The Sound of Music och Maria, guvernanten, tror sig att det finns spindlar i sängen och skyffar snabbt undan allt täcke för att försäkra sig om att så inte är fallet. Jag brukar alltid kolla igenom min säng ordentligt innan jag kryper ned, men igår var jag otroligt trött och gjorde inte denna tvångsmessiga handling. Ja, det är faktiskt en tvångsmessig handling.
Efter mycket om och men somnade jag och sov faktiskt relativt bra (!). På morgonen pluggade jag lite och gick sedan till badrummet. När jag kommer tillbaka till min säng ser jag till min förskräckelse en MOSAD SPINDEL i min säng!!! I höjd med var man brukar ha ryggen. Med andra ord har jag i sömnen legat på denna spindel (som inte var sååå stor, men absolut tillräckligt för att min skräck ska ta vid). Min kropp börjar skaka, jag känner mig extremt äcklad av mig själv och vill bara slita av mig kläderna och hoppa in i duschen. Jag går in till mina föräldrar och där brister det. Står där, senare sitter i deras säng, och bara gråter och skakar av äckel och rädsla (ja, jag vet att den är död och det är vidrigt att tänka på vilket sätt den har dött). Mamma och pappa skrattar åt hela situationen, hmpf, samt säger för säkert sjuttioelfte gången att jag borde träffa någon, gå i terapi, för att bli av med min spindelrädsla. Kanske borde ta tag i det hela?!
Nåväl, jag går och byter kläder, men känner mig fortfarande äcklad så jag hoppar in i duschen istället. Mamma tar bort spindelresterna och de två benen som tillhörde spindeln under dess liv, men som nu ligger utspridda. Jag duschar och klär på mig samt byter lakan. Usch vilken morgon, blev inte alls som planerat. SUCK.
Känns som att det kryper spindlar på hela mig..