|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (22) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
|
|
| (18) |
|
| (57) |
|
| (17) |
|
| (0) |
|
| (1) |
|
| (12) |
|
| (4) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 109 |
| Kommentarer: 1163 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Glad midsommar i Årsta havsbad
med farsan, hans tjej, hennes dotter, den senares man och två barn…
Jag berättade att jag mött en nästan- granne till mig i stan, som också har sommarstuga i Årsta havsbad. Och att hon skulle stå och sälja lotter vid majstången. Och att jag hade sagt att jag/ vi skulle komma upp dit. De andra gav mig diffusa svävningar till svar.
Över matbordet gick sen dialogen ” Ska vi gå upp till majstången? Det orkar väl inte Camilla.” ” Nej, Camilla kan inte ta sig bort dit. Det är för jobbigt för henne.”
Jag sitter emellan dessa två röster. Och inser att jag varken är synlig eller antagen kapaciteten att röra mig i min stol.
Familjemiddag – och jag SKA BEHÄRSKA mig ;). Så efter att jag kommenterat att jag ” orkar” ta mig ” ända bort till” majstången, gör jag det ensam eftersom de övrigas intresse inte märktes. Framme där borta, träffar jag min nästan- granne. Förklarar varför de andra inte är med och hon beklagar.
Tillbaka vid huset är de andra nu på G. ” Vi ska gå upp till majstången. Vill du följa med oss?”
Så jag kommer alltså upp, en andra gång. Nu visst accepterad att komma i sällskap med de andra.
Övrigt; farsan och jag knäckte i boule ;). Motstånd; hans tjej och dennes barn- barn.
Och dom muffins jag bakat, smakade visst som vanlig sockerkaka. Men muffins smakar som sockerkaka… Det var i alla fall ingen hit.
” Men smulpajen du gjorde var god.”
Övrigt 2: På nyheterna rapporteras om folk som avlidit under helgen, i div. bilolyckor. Jag hyllar alla de/ oss som överlever bilolyckor – och som med/ ” trots” förvärvade funktionsnedsättningar ( ryggmärgsskador, hjärnskador, brutna ben ) fortsätter.
Fortsätter, trots samhällets inställning att det är synd att vi måste leva. Trots påtryckningar att man efter olycka/ skada, ska må dåligt och ta på sig skulden för att samhället skapar handikapp ( otillgänglighet ).
Visst, synd att jag överlevde och nu måste leva trots funktionsnedsättning.
Hur ska man veta vad någon som jag klarar av eller inte? ” Folk kan inget om sånt där/ Man är inte intresserad. ”
Tips: Man kan fråga. Man kan ta reda på ifall jag/ personen klarar av/ är trött/ har ont/ förstår osv… Och har man inget intresse i ämnet, så kan man vara tyst.
Tips till mig själv: Jag borde kanske rulla in mitt tält – och stanna där. Och bespara omgivningen förvirringen som blir när jag visar mig. Och otrevligheten som blir, när jag svarar div. elaka/ kränkande/ provocerande bemötanden.
Att jag sitter i ting, jobbar som redaktör för Nollåttan, jobbar i styrelsen för FQ i sommar, är det ingen utav dem som vet. Eftersom mina planer för sommaren aldrig berördes med något intresse - "man är inte intesserad av sånt".
Höll föredrag på Alma fhsk tidigare – TACK för det fina kortet jag fick ifrån Er nyss! Ni skriver att Ni ” verkligen uppskattade” mitt föredrag kring " möjligheter kontra funktionsnedsättning", och det känns positivt att höra - Kör hårt!
Foto: Rekryteringsgruppen, Camilla vid tält - Stendörren
|
|
24 Juni 2007
| tankar
| 2 kommentarer
|
|
|
 |
|
