Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
2
3
4
5
6
7
8
10
11
13
14
15
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Peace & Love

Följande är kopierat från Haketdagboken, det känns ganska onödigt att skriva om samma sak speciellt här. Ingenting skulle ju varit annorlunda för det liksom...


[01:01]

Herreguuud vad jag är trött nu >_<
Bortsett från regnet, som man ändå kunde leva med eftersom det gav med sig innan spelningarna började, har det varit en bra dag. Kunde förvisso slutat lite bättre än med ett smockat, äckligt varmt S2 och Laakso med dåligt ljud. Men jag stod längst fram på Damien och det får man vara fan så nöjd med!


Nu ska jag sova.
Imorgon kommer kanske lite bilder i bilddagboken och så..ja..
Men först sömn.
Sömn är underskattat?!?



[14:03]

Herregud vad trött jag är >.< Skulle kunna sova tio timmar till utan problem känns det som...men någon gång får man ju ändå lov att masa sig upp. Någon gång blev tio i två denna dag.

Jag orkar inte skriva om gårdagen just nu heller. Det får bli senare...




[23:31]

Jag tänkte försöka mig på en redogörelse för min korta vistelse vid årets Peace & Love-festival. Besöket må ha varit kort, men jag tycker att jag hann med rätt mycket på de inte ens tolv timmar jag befann mig i Borlänge.
Tåget landade vid stationen kvart i tolv, en kvart senare hade jag bytt ut min tredagarsbiljett till en endags eftersom en väns vän ville gå alla dagar men inte hade fått biljett.. så ja. Byte blev det.
Det ironiska är att jag trots allt fick ett 3-dagarsband så om jag velat hade jag kunnat stanna kvar hela helgen...

Stämde möte med Östersundaren jag skulle ha campat med.
"Leta efter det currygula håret"
Haha. Fredrik var en trevlig filur, och hans polare Tomas var jääävligt lik smurfbror. Jag blev nästan mörkrädd. Men han hette ju inte Joel, och han kom från Östersund så det var inte han. Han var rätt trevlig han med, om än jäkligt bakis sedan dagen innan. Det var de förövrigt allesammans som tillhörde deras camp.

En stund efter att festivalområdet öppnats begav jag mig dit. Förvirringen var total vid ingången, fast in kom jag till slut.
Såg slutet av Salem Al Fakirs spelning och sedan avlöste det ena bandet det andra.
Direkt efter Salem spelade Billie the vision & the dancers. Det var smockfullt med folk framför den lilla scenen, och totalt omöjligt att se något. Men jag såg iallafall Robert och jag skulle tro att han såg mig med men låtsades att han inte gjorde det?

Billie the vision var förövrigt ganska tråkiga. Inte min musik...

Sophie Zelmani. Hon gör fantastisk musik, men det har aldrig blivit så att jag lyssnat speciellt mycket på henne. Jag har liksom nöjt mig med det fåtal låtar av henne som funnits på min dator (helt tack vare andra än mig själv). Jag kände bara igen ett par av låtarna hon spelade, men jag stod iallafall allra längst fram. Det var förvisso ingen sport då det var ganska lite folk på hennes spelning. Skandalöst få, enligt min mening...

Intill scenen där Sophie spelade fanns ett "öltält", fast mest utan tält. Jag införskaffade en cider där medan jag väntade på att den enda luckan i mitt spelschema skulle gå. Sedan spelade The Sounds och jag är riktigt besviken över att jag fick lov att lämna den spelningen i förtid.
Men det fanns inte mycket till val eftersom THE anledning till mitt befinnande i Borlänge igår skulle spela och jag ville ha en bra plats.

Anledningen var naturligtvis Damien Rice.
Jag stod alldeles bakom de längst fram under första halvan av konserten. Sen blev det en lucka och jag kunde ta plats alldeles vid kravallstaketet.

De 75 minuter han spelade.. de var ren magi. Fast inte bara. Inuti snurrade tusen tankar och känslor omkring. Ena sekunden stod det klart för mig hur nära det var den där dagen i mars, att jag inte hade kunnat vara på den där spelningen igår kväll; slanten bara trillade ner. Jag kunde faktiskt ha dött.

Första låten kände jag inte igen. Andra var Volcano. Jag hade nästintill tårar i ögonvrån när jag slungades bakåt i tiden och vidare till nuet och den svidande saknaden efter personen som skänkte Damiens musik till mig en gång. Jag önskade att han varit där hos mig. Att han stått alldeles intill och hållit om mig. Det gjorde så ont att han inte var det, vetskapen att han aldrig kommer göra det..

Något besviken över att Cheers darlin aldrig spelades, men fantastiskt nöjd över Volcano och Amie. Samt den irländska dialekten... Sedan landade UFOt och trumhinnorna sprängdes nästan av specialeffekten i de stora högtalarna. Men jag fick stå längst fram på Damien Rice enda Sverigespelning och fy fan vad jag är nöjd att jag åkte!

Sedan vandrade jag iväg och beskådade Backyard Babies medan de framförde några låtar. Mer hann jag inte se av dem innan jag begav mig till Sveatorget och scenen där Tomas Andersson Wij skulle spela.
Jag ångrar att jag inte stannade för hela spelningen, men eftersom S2 är en klubb och jag inte ville missa Laakso gick jag redan efter första låten.

S2 var redan packat med folk när jag kom 20 minuter innan spelningen skulle börja, det var varmt som (i helvetet?) och man såg absolut ingenting. Jag önskar att jag varit mer uthållig, men efter halva spelningen orkade jag inte mer. Jag tog ett par bilder på Dia Psalma och lyssnade på en halv låt innan jag lämnade området för att bli hämtad av mamma.

Det bestämdes att hon skulle hämta mig vid Kupolen, så jag tog mig dit..gick naturligtvis åt fel håll och fick gå runt nästan hela den jäkla miniGloben innan jag kom till McDonalds, som jag skulle bli hämtad vid. Gick in och köpte en cola och sedan stod det inte på förrän den kära röda kärran som skulle ta mig hem igen svängde in på parkeringen.

Jag var hemma kvart i ett ungefär, en halvtimme senare svimmade jag av i sängen och vaknade inte till liv igen förrän strax före två idag. Det har varit en otroligt seg dag, och jag skulle säkert ha somnat för flera timmar sedan om jag gått och lagt mig, men jag har sett ett par avsnitt av 24, säsong 1 och läst amelia istället.


Regnet slapp vi förresten hela kvällen. Men lagom till att jag blivit förd till Fredriks camp började det regna, och gjorde så till och från någon timme framöver. Låt oss säga som så; att jag var glad över att ha tagit med min fula gröna regnponcho (stavning?). De andra fick sitta där och bli blöta medan jag klarade mig undan med en fuktig kjollinning :)


Bilderna förresten, de kommer nog upp imorgon istället. Då kanske tröttheten inte är lika överväldigande längre...

Fantastiskt nog har jag iallafall diskat upp det mesta som legat i diskhon och skräpat de senaste veckorna idag. Resten får tas om hand imorgon när jag tömt diskstället...
29 Juni 2007  | Fjärilsfladder | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida