Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Det där med friskhet och vägen dit..(eller något)


Den senaste tiden har jag läst Sofia Åkermans (författaren till Zebraflickan, en av mina favoritböcker) blogg, från första inlägget och framåt till dags data. Just nu befinner jag mig ungefär ett år bakåt i tiden, och där frågar Sofia läsarna en del saker om självskadande, hur man ska bemöta en sjuk utifrån sin roll som förälder, vän, skötare osv..
Ett av svaren fick mig att reflektera över detta med att man börjar må bättre. Så som jag gjort det senaste..ja, halvåret åtminstone? (jag minns inte exakt när mörkret började skingras, tiden har blivit något oviktigt då jag sällan behöver hålla reda på den numer..)
När människor ser att man gör framsteg är det så svårt att visa att man faller tillbaka ibland. Det är som om de som inte varit i samma situation själva förstår att allt inte bara är raka vägar mot friskhet och lycka. Där finns ju många kurvor och nedförsbackar fortfarande, antagligen gör det det hela livet om man en gång fallit handlöst. Självklart blir fallen inte lika stora och hemska när man är tio år fram i tiden från det att man börjat se sig som frisk, men ändå. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Nu när jag är där igen, i en nedåtgående spiral, vågar jag inte riktigt erkänna det. Speciellt inte för min mamma och för min psykolog, de tror ju att det går så mycket bättre. Kanske läser mamma av det ändå, senast häromdagen blev jag så arg, ledsen och förbannad av en sak hon sade i telefon att jag slängde på telefonluren och grät hejdlöst.

Saker vänder ju inte på en gång även om man jobbar med det. Jag behöver fortfarande hjälp, och det är svårt att ens erkänna för mig själv att jag inte är motiverad till att ta vissa steg ännu.
Som det här med telefonerande. Visst skulle jag kunna jobba på det, men jag vill inte just nu. Det känns som ett alldeles galet stort steg. Och då går det inte heller, speciellt inte om någon pressar och anmärker på det.

Hm. Jag tror inte jag kommer ihåg exakt vad det var jag ville få fram här, men strunt samma.. Jag ska se fortsättningen av förra veckans oerhört spännande avsnitt av Numbers och fortsätta läsa svaren på det där blogginlägget av Sofia..

Kanske fortsätter senare, när jag har bättre förutsättningar att fokusera ordentligt på vad jag skriver och tänker..




23:08

Nu kom jag på vad det var jag skulle skriva Egentligen.

Grejen när man kommer dit att människor i ens omgivning börjar tro att man mår bättre hela tiden, när de glömmer bort att svackorna fortfarande kan lura bortom en vägkrök, är att de slutar finnas där och stötta på samma sätt. Man behöver liksom inte uppmärksamma och stötta, visa att man bryr sig 24/7. Men det är så fel! Det är då om någon gång, iallafall jag, behöver påminnelser om att människor fortfarande finns kvar och bryr sig. Att de inte bara lämnar en ensam att ta hand om stormens efterdyningar, om ni förstår?


Jaja.. nu ska jag inte vara seriös något mer ikväll tror jag.


20 Juli 2007  | letters & numbers & sentences | 1 kommentar
vad är adressen till hennes blogg?
Skrivet av Lena den 20 Juli 2007 22:48
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida