|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (19) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (9) |
|
| (15) |
|
| (11) |
|
| (15) |
|
| (8) |
|
| (18) |
|
| (21) |
|
| (33) |
|
| (37) |
|
| (32) |
|
| (26) |
|
| (44) |
|
| (49) |
|
| (35) |
|
| (28) |
|
| (26) |
|
| (18) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (21) |
|
| (26) |
|
| (26) |
|
| (30) |
|
| (38) |
|
| (25) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (31) |
|
| (28) |
|
| (13) |
|
| (22) |
|
| (32) |
|
| (46) |
|
| (38) |
|
| (44) |
|
| (31) |
|
| (49) |
|
| (65) |
|
| (76) |
|
| (41) |
|
| (27) |
|
| (14) |
|
| (12) |
|
| (35) |
|
| (38) |
|
| (50) |
|
| (42) |
|
| (29) |
|
| (36) |
|
| (50) |
|
| (2) |
|
|
|
| (4) |
|
| (10) |
|
| (54) |
|
| (24) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (36) |
|
| (612) |
|
| (11) |
|
| (109) |
|
| (260) |
|
| (60) |
|
| (18) |
|
| (19) |
|
| (10) |
|
| (7) |
|
| (10) |
|
| (21) |
|
| (15) |
|
| (30) |
|
| (31) |
|
| (5) |
|
| (91) |
|
| (48) |
|
| (123) |
|
| (24) |
|
| (22) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 1667 |
| Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Kära systra.
Jag känner allt oftare hur orden tappat sin mening, att jag inte alls kan få fram vad jag vill med dem. Så förra veckan när jag var översvämmad av sådana där känslor som jag vill men inte riktigt kan få ur mig, skrev jag ett sådant där brev igen till Syster Vit. Det är det knep jag använt mig av de senaste åren. Även om just hennes ögon aldrig sveper över mina ord på riktigt, så hjälper hon mig på något vis..
Käraste syster,
att adressera dig på det här sättet även om jag redan vet att brevet aldrig verkligen kommer nå dina ögon, ditt hjärta och din själ, det hjälper mig när jag behöver få känslor och tankar nedpräntade svart på vitt. Tankar och känslor som är svåra att verkligen sätta ord på, svåra att vara ärlig med; även för mig själv.
För varje dag som passerar numer hatar jag mig själv ännu lite mer, hittar ännu ett fel, ännu en förklaring till varför ingen vill eller kan älska mig. Till varför jag förlorar mina vänner. Till varför allt är så fel, till varför livet är meningslöst och så alltid kommer att förbli.
Just ikväll skriker någonting inom mig extra högt av ensamhet. Den lilla lilla flickan längst där inuti är i så stort behov av en famn att gråta ut i; en famn att känna trygghet i, en famn att finna tröst i.
Det vore så enkelt att bara ge upp. Men jag kan inte göra det utan vetskapen att de som betyder klarar sig ändå. Hur vet jag det?
Det vore så enkelt att bara lyfta telefonluren och ringa. Prata. Men när inga ord finns? När modet saknas och oron inför andras oro är större än förtroendet, vissheten att de verkligen finns där. Och även om de gjorde så; skulle de kunna trösta? Göra någon skillnad; göra något bättre?
Fulheten, svart kall och kantig. Vass för vem som helst, men särskilt för just mig som tvingas bära runt med den alltid alltid alltid. Vad gjorde jag för att förtjäna det?
Världen som känns så främmande, obekant. Liksom manipulerad på något vis. Fattas bara att solen börjar skina nattetid och att molnen fallit till marken när man öppnar dörren för att gå till brevlådan en dag..
Inte ens svälta orkar jag längre. Allt får som bara vara..
Jag väntar och längtar; höstens ankomst.
Så skönt att bara kunna ligga under täcket med några tända ljus och stirra på teven utan måsten i form av gräsklippning eller...gräsklippning..ja Socialisering. Sådant, otrevligt (men ändå så bra för själen, sägs det?)..
Snart måste jag författa henne ett äkta brev med, jag har sådant dåligt samvete för att jag inte skrivit svar på brevet jag fick samma dag jag flyttade in här..
|
|
27 Juli 2007
| Brev
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
