|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (19) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (9) |
|
| (15) |
|
| (11) |
|
| (15) |
|
| (8) |
|
| (18) |
|
| (21) |
|
| (33) |
|
| (37) |
|
| (32) |
|
| (26) |
|
| (44) |
|
| (49) |
|
| (35) |
|
| (28) |
|
| (26) |
|
| (18) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (21) |
|
| (26) |
|
| (26) |
|
| (30) |
|
| (38) |
|
| (25) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (31) |
|
| (28) |
|
| (13) |
|
| (22) |
|
| (32) |
|
| (46) |
|
| (38) |
|
| (44) |
|
| (31) |
|
| (49) |
|
| (65) |
|
| (76) |
|
| (41) |
|
| (27) |
|
| (14) |
|
| (12) |
|
| (35) |
|
| (38) |
|
| (50) |
|
| (42) |
|
| (29) |
|
| (36) |
|
| (50) |
|
| (2) |
|
|
|
| (4) |
|
| (10) |
|
| (54) |
|
| (24) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (36) |
|
| (612) |
|
| (11) |
|
| (109) |
|
| (260) |
|
| (60) |
|
| (18) |
|
| (19) |
|
| (10) |
|
| (7) |
|
| (10) |
|
| (21) |
|
| (15) |
|
| (30) |
|
| (31) |
|
| (5) |
|
| (91) |
|
| (48) |
|
| (123) |
|
| (24) |
|
| (22) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 1667 |
| Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
höstkyla
Som alldeles utmattad efter en lång dag på resande fot bad jag från min andra kammare om plats vid datorn. Så i mörkret (där endast dataskärmen skänkte ljus i huset, nästintill ensammen), gick jag sedan fram mot bordet och där låg det. Ett innerligt, efterlängtat brev fyllt av kärlek och systerskap och jag kastade mig över det, läsandes, längtandes. Ty hon, min syster, vet ännu ingenting om den sorg jag nu måsta bära.
Jag när den djupaste längtan efter att bara få omslutas i någons varma famn; hels hans då. Som talar om för mig hur alltsammans bara var ett hemskt och oförlåtligt misstag, att min hjärtats vän inte alls var död utan i allra högsta grad så levande som jag och alla andra i hans omgivning säkerligen går och önskar och tror, innerst inne.
Ty det går inte att acceptera hans hastiga försvinnande från världen. Jag är inte redo för en begravning till, jag kan inte acceptera hans försvinnande, för om inte han. Vem ska då få mig att le när livet är som det varit idag? Inte ens ett sms kunde jag skicka till dig, jag kunde inte få ett komiskt svar. Jag kunde inte se fram emot att ha dig väntandes på mig vid din dator när jag steg innanför dörren.
Istället tvingades jag möta tomheten. I alla skogens trädstammar, i alla barr, i alla höstlöv och i alla mossar. I alla stugor med vita knutar såg jag bara dig i din kista, och det gjorde så obeskrivligt ont. Det går inte att beskriva i ord hur ont det gör att förlora den människa som stod mig näst närmast utav dem alla, det går inte att beskriva förlusten; av en vän som Dig.
|
|
17 Oktober 2006
| Höstvind
| 1 kommentar
|
|
|
 |
|
