På torsdagskvällen åkte jag till brukshundsklubben för att socialträna.
Jag blev väldigt förvånad över den fulla parkeringen! Hade inbillat mig att ingen skulle vara där i mörkret, men det är klart - det finns ju belysning. Det var massor med folk där!
Kira blir otroligt störd av skällande hundar, nu var det en massa schäfrar, en militärbil och mycket folk där. Vet inte vad dom tränade, men hundarna skällde som besatta!
Dessutom var det folk på båda agilityplanerna, så det var både skällande hundar och tjoande/skrikande ägare överallt.
Vi gick omkring i utkanten av planerna och där var det väl rätt okej för Kira, men sedan satt vi intill agilitybanan en stund och man såg tydligt hur hon stressade upp sig.
Det känns väldigt lockande att undvika allt otäckt som Kira utsätts för. Jag får faktiskt lite ont i själen när jag ser hur dåligt hon mår.
Jag skulle vilja att hon alltid fick vara så glad och avslappnad som hon är här hemma i vår skog, men samtidigt förstår jag att problemen bara kommer att bli värre om jag inte tränar.