|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (19) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (9) |
|
| (15) |
|
| (11) |
|
| (15) |
|
| (8) |
|
| (18) |
|
| (21) |
|
| (33) |
|
| (37) |
|
| (32) |
|
| (26) |
|
| (44) |
|
| (49) |
|
| (35) |
|
| (28) |
|
| (26) |
|
| (18) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (21) |
|
| (26) |
|
| (26) |
|
| (30) |
|
| (38) |
|
| (25) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (31) |
|
| (28) |
|
| (13) |
|
| (22) |
|
| (32) |
|
| (46) |
|
| (38) |
|
| (44) |
|
| (31) |
|
| (49) |
|
| (65) |
|
| (76) |
|
| (41) |
|
| (27) |
|
| (14) |
|
| (12) |
|
| (35) |
|
| (38) |
|
| (50) |
|
| (42) |
|
| (29) |
|
| (36) |
|
| (50) |
|
| (2) |
|
|
|
| (4) |
|
| (10) |
|
| (54) |
|
| (24) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (36) |
|
| (612) |
|
| (11) |
|
| (109) |
|
| (260) |
|
| (60) |
|
| (18) |
|
| (19) |
|
| (10) |
|
| (7) |
|
| (10) |
|
| (21) |
|
| (15) |
|
| (30) |
|
| (31) |
|
| (5) |
|
| (91) |
|
| (48) |
|
| (123) |
|
| (24) |
|
| (22) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 1667 |
| Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Idag är det..
det var aldrig någon som sade
att hon skulle förlora ännu
en bit av sig själv för varje
ballong som gick sönder, för
varje kaka de åt, för varje
present som fick hennes ögon
att tindra lyckligt.
det vara aldrig någon som
sade att man blev mer vuxen
för varje extra ljus på
tårtan och det var ingen som
sade att livsglädjen och
stoltheten som kom med de
fina kläderna endast var av
flyktig karaktär.
det var ingen som varnade
för annat än serpentiners
vassa kanter.
det var först i efterhand
som det lurande mörkrets
mening gick upp för henne,
det var det som blev
hennes bästa vän.
2004 skrev jag den här dikten..när jag letade efter den på haket blev jag väldigt förvånad, för den dök varken upp förra året eller 2005. Det känns inte alls som tre år sedan, för jag minns dikten så väl. Men tre år var det sedan jag författade den.
Julia kom upp med Christian och sin lillasyster och hennes pojkvän. Jag fick en present.. sedan tyckte Julia att jag skulle följa med dem hem till henne eftersom lillasyster skulla ha fest hos henne. Men jag hade ingen lust. Har ingen lust att umgås med en drös fulla människor jag inte känner. Orkade inte heller. Så jag stannade hemma. Jag har spelat bingolotto för en gångs skull. Litegrann sådär, följer inte spelet speciellt mycket bortsett från själva "duttandet". Men ingen vinst har det blivit, inte..
Ångesten pockar på igen. Jag förstår inte varför? Dagen har ju varit bra och jag vill än en gång bara gråta? Varför kan jag inte hantera bra känslor?
Det låter som en klok idé att mysa ner i sängen, kanske med Hus & hem, och sova lite.. Kanske ska göra det snart...
|
|
3 November 2007
| Solförmörkelse.
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
