På Måndagar är det allmänlydnadsträning i grannbyn. Jag brukar åka dit med Kira, för hon behöver verkligen det.

Men i går, när jag hade gjort i ordning godiset och var på väg att åka, då ringde en kompis som jag inte har pratat med på ett tag.

Vi pratade en stund och jag har nog saknat henne mer än jag trodde, för jag hade plötsligt hur mycket som helst att berätta för henne.

Hon är så bra att bolla idéer med och nu hade jag dessutom en massa funderingar i jobbet som jag tog upp. Hon är dessutom uppriktigt intresserad av min utbildning i palliativ vård och det är så kul att dela mina nya intryck med henne.

Det blev ingen hundträning - synd för Kira, men för min egen del tyckte jag att det var värt at missa denna gång.