|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(19) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(15) |
|
(11) |
|
(15) |
|
(8) |
|
(18) |
|
(21) |
|
(33) |
|
(37) |
|
(32) |
|
(26) |
|
(44) |
|
(49) |
|
(35) |
|
(28) |
|
(26) |
|
(18) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(21) |
|
(26) |
|
(26) |
|
(30) |
|
(38) |
|
(25) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(31) |
|
(28) |
|
(13) |
|
(22) |
|
(32) |
|
(46) |
|
(38) |
|
(44) |
|
(31) |
|
(49) |
|
(65) |
|
(76) |
|
(41) |
|
(27) |
|
(14) |
|
(12) |
|
(35) |
|
(38) |
|
(50) |
|
(42) |
|
(29) |
|
(36) |
|
(50) |
|
(2) |
|
|
(4) |
|
(10) |
|
(54) |
|
(24) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(36) |
|
(612) |
|
(11) |
|
(109) |
|
(260) |
|
(60) |
|
(18) |
|
(19) |
|
(10) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(21) |
|
(15) |
|
(30) |
|
(31) |
|
(5) |
|
(91) |
|
(48) |
|
(123) |
|
(24) |
|
(22) |
|
|
|
|
Inlägg: 1667 |
Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ett sista avsked
Nu är den över, Håkan. Din begravning. Det var så många människor, så många ledsna människor och alla gick fram och lade en ros på din kista. Jag ville säga Godnatt, här får du Din Godnattros, men jag kunde inte. Det var jobbigt, men inte riktigt lika som med mormors begravning. Jag tänkte på dig vid Sibylla när du slängde strips på mig, försökte le..
Och det är min födelsedag, det känns så underligt, inte alls som en sådan dag man fyller år på?
Jag önskar att du fortfarande levde, vill höra dina svordomar över vintern och snön som kommit nu..
De inledde begravningen med I am sailing. Sedan sjöng en kvinna The Rose och Mörka vatten. Prästen pratade förstås lite. Vi sjöng två psalmer, varav en; Psalm 791 var otroligt vacker. Jag minns inte vad den hette, men oh.. den ska spelas på min begravning också.
Jag har tänkt det länge nu; ända sedan den där dagen jag läste vad som hänt. Att jag skulle tala om för mamma att jag vill att mitt hjärta och mina lungor ska transplanteras om det går, den dag jag dör. Om det går. För din skull, Mr Ace. För din skull. Kanske slipper någon annan förlora någon alldeles för tidigt på samma sätt som vi har förlorat dig nu. Alldeles för tidigt...
Vännen, jag tror egentligen inte på det fortfarande. Att du faktiskt är död. Det stod en kista i kyrkan, med blommor på, och omkring. Det är meningen att någon ska ligga i den; de menade att det var DU som låg i den. Men jag kan inte förstå. Kan inte tro...
För i mitt hjärta lever du ju fortfarande. Du är bara borta, kanske på sjukhus i Gbg för att ta några prover, och därför är du inte inloggad på msn.
På din msn finns fortfarande texten "En sådan längtan över att nånting ska hända, men inget händer.."
Om du bara visste hur mycket som händer.
Du låg i din mors famn när du dog, du sade att du var rädd. Åh, vännen..jag önskar att du inte behöver vara rädd mer. Nu eller sedan. Aldrig.
Imorse letade jag efter dikten jag skrev till dig på haket, men jag lyckades inte hitta den. Men jag ska fortsätta senare, så jag kan skriva in den här, till Dig.
Jag kommer Aldrig Glömma Dig, Älskade Ace.
|
3 November 2006
| Brev
| 5 kommentarer
|
|
|
|