Fy rackarn vad det var kallt på träningen! Jag frös som en hund! ;)
Kira var i alla fall jätteduktig! I bland förvånar hon mig, jag tror aldrig att hon ska klara saker, men så gör hon det!
Vi var inte så många i kväll, bara fyra ekipage. Vi körde lite kontaktövningar och sedan fick dom som ville öva linförighet lite huller om buller allt efter hundens förmåga. För Kiras del blev det kanske inte linförighet i lydnadsbemärkelse, men att hålla kontakten, sätta sig vid halt och lyssna på matte när andra hundar går omkring, det är inte fy skam.

Sedan hade vi en gemensam platsliggning - allt efter hundarnas förmåga. Jag kan inte gå så långt från Kira, men det gör ju inget.
Den här gången tror jag faktiskt inte att hon blev störd, utan jag tror att hon frös för hon satte sig upp en gång.
Efter det tog jag på henne ett täcke och vi övade inkallning framför de andra hundarna.
Kira är ju oftast duktig på inkallning, bara hon känner sig tillräckligt trygg för att lämnas. Gick väl rätt okej, fast hon hade lagt sig när jag vände mig om. Hon sätter sig dock på handkommando, även om jag är 15 meter ifrån.

Tandvisning var mitt önskemål när alla skulle få säga sitt. Kira gillar det inte men det gick bra mycket bättre idag än förra gången. Den här gången bad jag att hon som skulle kolla tänderna skulle vara lite konkret och inte gulla. Kira backade, men accepterade situationen....
-Inget jag skulle ha fått poäng för på en lydnadstävling, men nu var ju inte det målet.

Vi gick slalom runt varandra i en ring, två av hundarna är så duktiga att dom kan sitta utan förare, så då kunde föraren vara en egen "slalompinne". Detta körde alla utan koppel, så jag fick för mig att testa det också, och hör och häpna! Kira klarade det galant! Varför tror jag inte att min hund ska klara nåt?

På slutet hamnade vi i en intressant pratstund och alla hundar fick nyttig passivitetsträning.

Min fina duktiga Kira!