|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
(2) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(9) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(7) |
|
(6) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(11) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(12) |
|
(7) |
|
(13) |
|
(17) |
|
(15) |
|
(16) |
|
(14) |
|
(20) |
|
(19) |
|
(20) |
|
(17) |
|
(15) |
|
(15) |
|
(13) |
|
(12) |
|
(6) |
|
(15) |
|
(19) |
|
(12) |
|
(22) |
|
(18) |
|
(17) |
|
(11) |
|
(15) |
|
(15) |
|
(15) |
|
(13) |
|
(20) |
|
(19) |
|
(20) |
|
(19) |
|
(19) |
|
(14) |
|
(12) |
|
(8) |
|
(17) |
|
(13) |
|
(14) |
|
(17) |
|
(17) |
|
(22) |
|
(22) |
|
(18) |
|
(16) |
|
(19) |
|
(9) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(16) |
|
(20) |
|
(21) |
|
(21) |
|
(20) |
|
(18) |
|
(15) |
|
(13) |
|
(12) |
|
(3) |
|
(12) |
|
(14) |
|
(18) |
|
(17) |
|
(17) |
|
(22) |
|
(17) |
|
(16) |
|
(11) |
|
(12) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(20) |
|
(14) |
|
(21) |
|
(21) |
|
(22) |
|
(18) |
|
(28) |
|
(23) |
|
(23) |
|
(7) |
|
(22) |
|
(21) |
|
(31) |
|
(27) |
|
(23) |
|
(27) |
|
(22) |
|
(21) |
|
(26) |
|
(16) |
|
|
(24) |
|
(233) |
|
(367) |
|
(27) |
|
(16) |
|
(44) |
|
(963) |
|
(1) |
|
|
|
|
Inlägg: 1675 |
Kommentarer: 517 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Dikt av Astrid
Vore jag Gud då skulle jag gråta över människorna, dem som jag har skapat till min avbild. Vad jag skulle gråta över deras ondska och gemenhet och grymhet och dumhet och deras stackars godhet och hjälplösa förtvivlan och sorg.
Och jag skulle gråta över deras hjärteångest och eviga hunger, deras oro och dödsskräck och ödsliga ensamhet och över deras öden, deras ömkliga små öden och deras blinda famlande efter någon! … Kanske mig?
Och vad jag skulle gråta över alla dödsskriken och allt blod som flyter så förgäves, så innerligt förgäves
och över hungern och hopplösheten och nöden och alla vanvettiga plågor och ensamma dödar och över de torterade som skriker och skriker och över de torterande ännu mer.
Och så alla barnen, alla, alla barnen, dem skulle jag gråta över allra mest.
Ja, vore jag Gud, så skulle jag nog gråta mycket över barnen, för inte hade jag tänkt att de skulle få det så här.
Floder, floder skulle jag gråta, så att de kunde drunkna i mina tårars väldiga vatten, alla mina stackars människor, och det äntligen bleve ro.
A Lindgren
|
7 April 2008
| Dikter
| 2 kommentarer
|
|
|
|