Våren har kommit, och som i en handvändning försvinner en massa tid från dagarna. Hur går det till? Man tycker ju att man skulle få mera tid när dagarna blir längre av ljuset?
Det är mycket på jobbet, sommaren är nära och det är vikarieinfo, uppdatering och förbättring av rutiner, stort minus i kommunkassan som vanligt, vilket innebär att vi ska gnaga mer på den redan korta bemanningen. Inte så att vi ska bli mindre människor men det påverkar det praktiska arbetet.
Det är ännu mer med mitt palliativa arbete, det är så mycket jag vill och det är träffar hit och dit. Det är svårt att hitta en lämplig balans mellan vanliga jobbet och mitt jobb som pedagogisk handledare.
Dessutom är det nära till skolavslutningen med allt vad det innebär med kvartsamtal, föräldramöten och annat. Fotbollen är också i full gång och det ska skjutsas på träningar och matcher och man ska baka en massa fika.
...Men, min kraftkälla är Kira! Promenader med henne gör underverk med både humör och stress!