Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2020)
>>


(The return of) Hjärtans Fröjd



Någonting i mig har börjat skrika om att inte vara för personlig när jag skriver här. Ute i cybervärlden där kontrollen är ganska obefintlig. Men ändå sipprar de där tankarna ut i ord, svarta mot vitt. Och jag tvivlar på att det lär ändras egentligen.


Jag läste ut Hjärtans fröjd idag. Och för en stund sedan, också The return of Hjärtans fröjd. Så många bitar ur mitt pussel verkade vara infogade i, främst, den förstnämnda boken. Jag såg så många likheter. Och plötsligt insåg jag att den trettonde maj passerat utan att jag reflekterat över det en enda gång. Inte en enda gång har jag tänkt på den trettonde maj som just den trettonde maj. Årsdagen. Fyra år senare.

Det fanns en tid när det kändes som att jag aldrig skulle kunna gå vidare, glömma. Det fanns en tid när jag kände att det inte spelade någon roll längre, att jag borde dö. I Hjärtans fröjd skriver Per Nilsson om hur man alltid överlever ändå. Kanske är det så? Fast jag har ändå svårt att tro det.

Det är svårt att förklara det där riktigt. Kanske är det en känsla många har, men jag vet inte riktigt. Jag tror aldrig jag hört någon prata om den.. och egentligen gör det detsamma.

Nu har snart fyra år och nio dagar passerat sedan dess.
Jag tänker på dig fortfarande. Senast igår läste jag faktiskt ett alster av dig. Fast jag inte vill. För jag vet att du blir arg och vill att jag ska sluta "stalka" dig.

Jag önskar att saker slutat annorlunda. Jag vill inte att du ska se det som så. Jag har börjat förstå att för mycket kärlek inte funkar för dig, att du drar dig tillbaka då. Kvävs. Förståeligt visserligen, på ett sätt. Men ändå. Hade allt inte blivit så fel hade vi säkert kunnat vara vänner för livet när allt annat blivit utrett. Jag kanske hade kunnat vara en sådan syster,och du en sådan bror, som min själasyster E. skrev att vi tre var en gång alldeles i början av vår bekantskap.

Det där alstret.. det verkar som att du har någon att älska nu.
Om det inte bara var en text utan riktig innebörd. Men jag tror inte att du kan skriva sådana.
I efterhand förstod jag ju att dina texter alltid hade någonting.. verklighetsförankrat.

Om inte med en flicka i åtanke, så iallafall din stad.
Hur många 019-texter har jag inte läst egentligen?
Inte ens jag kunde låta bli att skriva om din stad ett par gånger då.

Och faktiskt. Om det var en verklighetsförankrad flicktext. Så gör det mig ingenting. Inte längre. Jag kommer verkligen aldrig att glömma dig, jag kommer nog aldrig kunna sluta undra över ditt liv helt och hållet. Men å andra sidan spelar det mig ingen roll vad du faktiskt gör.
Så jag tror att jag har kommit ganska långt. Nu.



Per Nilssons böcker, då.
Jag älskar Hjärtans fröjd.
Jag kunde inte sluta gråta förut idag. Den kändes så otroligt inuti.
Men nu måste jag försöka lista ut hur man går vidare också. Nu när jag åtminstone lagt dig bakom mig.


Inte för att jag tror att det kommer gå vidare bra.
Mest för min avsaknad av mod.
Men de säger ju att ingenting är omöjligt.
Så kanske.
Någon gång...




22 Maj 2008  | Journalanteckning | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida