Ibland är min lillebror så jäkla inställsam och lillgammal. Jag blir så himla irriterad och vill bara lägga mig på golvet och skrika  "hallå! alla märker att du fejkar det. man behöver inte vara så jävla duktig när man är sjutton".

Exempel 1;
Imorse skulle vi på någon form av bussresa i Skaraborg som min morbror fått i födelsedagspresent. Eftersom att jag inte kunde tänka mig något värre, och det kändes som att mina ögonlock var täckta av frotté på insidan, bestämde jag mig för att stanna hemma. Oskar går in helhjärtat för att väcka mig klockan åtta (total sovtid för hanna: 3 timmar) med hjälp av fullständig upplysning av rummet där jag sover. Jag hör honom säga "hon kommer ångra sig sedan om hon inte följer med". Ja, jag kommer gråta inombords om jag missar en bussresa för att kolla på alla saker jag hatade att kolla på på skolresorna. Finns det något bättre än att åka buss när det är sisådär 30 grader ute? Typ: JA!

Exempel 2;
Kusin visar bild på sin åttaåriga son, och Oskar utbrister i sann tant-på-symöte-anda "Haah, haah, vad fin han är!". Ler inställsamt också.