Fasen också, jag måste sluta vara en så needy flickvän. Problemet är att jag saknar Gunnar så mycket, hela tiden. Jag börjar känna av att vi inte har så himla lång tid kvar då vi i alla fall bara bor sex mil ifrån varandra.
Varje dag tänker jag att jag inte ska ringa och störa Gunnar på jobbet. Det går ganska bra i början av dagen. Jag brukar försöka trycka undan alla saker som jag kommer på att jag måste berätta för honom. Någon gång mellan tolv och två brukar min duktighet spricka, jag ger upp och ringer för att säga ett mesigt "jag saknar dig".
Det hela blir så himla mycket värre av att jag går omkring hemma utan att ha något att göra. Jag försöker sysselsätta mig, till exempel så har jag sytt en kjol, men det är inte jämförbart med att jobba. Nej, just nu så suger det att ha semester. Jag kommer dör om jag inte får något jobb i höst.
Förlåt för mina sockersöta inlägg om hur mycket jag tycker om min pojkvän, jag ska sluta snart! Lovar.